Stora mängder knark (ek) har beslagtagits och hästarna har inte längre tillgång till rödvinsdunken i hagen. Under tiden som Husse och jag stängslade in ekar och annat smaskigt gjorde hästarna sitt absolut yttersta för att hinna med att åtnjuta dessa ljuvligheter. Frej är ju ett jäkla asben. Så fort det finns ek i hans närhet blir får han en oresonlig blick och antar en synnerligen egoistisk sida. Han är en tvättäkta pundare. Jag trodde att rehab i norra Roslagen hade hjälpt honom men han är från och med idag tvångsintagen och kommer inom sinom tid att bli absolutist. Imorgon ska jag ta med en sekatör och fimpa de lupiner som växer på vår sida av staketet också. Här skall icke rökas lupin i skymningen.

Vi har förresten blivit tillfälliga skötare till ett helt koppel småkryp. Ca 15 kaniner och en kull nyfödda med mycket små öron samt ett marsvin och två shettisar. Samtidigt som man smälter när man tittar på de grå varelserna med pigga mörka ögon kan man inte undgå tanken på ragu.

Mmm, han hade ju åter igen planerat något för familjen på en Krokodilklubbsdag. Under bilresan till Enköping noterade han aningen slokörat in i kalendern vilka dagar som var Arcos heliga dagar. Från och med nu kommer eventuella dubbelbokade middagar, fikastunder eller annat socialt umgänge att ske PÅ hundklubben. Ni finner mig där. Ta med extra tröja och kanske ett par vantar vad det lider.

Nu gick det ju ingen större nöd på hundarna i Enköping. Vi tog en rejäl tur i skogen och hundarna sprang som dårar. Omtänksamma hunden Leo som var ledare för själva springandet anpassade leken till en mindre yta då han märkte att Pudeln Ozzy inte hängde med. Dåren Arcos löste problemet med att inte hinna ikapp på sitt eget lilla vis och torra grankvistar och grenar for som plockepinn då han bad skogen att flytta sig för hans framfart. Arcos var i himlen och jag trodde att han skulle hamna där på riktigt inom en snar framtid om han hade genomborrats av pinnar i den hastigheten.

Plötsligt hörde jag hur det vandrande skogssällskapet engagerade sig något vansinnigt. Arcos hade hittat en dypöl som han vadade omkring i och förklarade samtidigt för utställningspudeln Ozzy hur man grisar ner sig maximalt på kort tid. Ozzy verkade intresserad av den nya och för honom exotiska informationen men avbröts mitt i ansatsen av att hans familj unisont ropade ”OzzyyyNEEEJ!”
Arcos fortsatte sorglöst med att mumma sig och en välbalanserad doft av dy spred sig i granskogen.

Jag passade på att träna inkallningar av Arcos med Leo och Ozzy som störning och det gick alldeles utmärkt. Arcos kom snabbt varje gång jag ropade. Lite förvånande med tanke på hur tokig han är just nu men oerhört glädjande förstås. Vi hittade två kantareller i skogen men Arcos hade absolut inte tid att titta, nosa eller göra någonting med någon liten svamp när det var så mycket roliga människor och lekkamrater i skogen. Husse bärgade kantarellerna och tog med dem hem för vidare träning i störningsfri miljö. Måste också hitta kantareller som ingen människa har tagit i och plocka dem med handskar så att vi har något att träna med. Det kanske är en uppgift för Svärmor? Hon som faktiskt SER svamp i skogen.

Eller andra kanske. Det första fick jag när jag såg Arcos och Husses morgonritual som mest går ut på att Arcos överöser sin Husse med kärlek. Mjukt och försiktigt men ganska fuktigt ser det ut. Dagens andra leende fick jag när jag läste om när hans bror Aaron hälsade på hos vår kennel. Jag gillar speciellt bilden när han hälsar på pappa Gallax över grinden. Kan på något vis se framför mig hur det såg ut sekunderna innan. Förmodligen mycket sorglöst och glatt med betoning på…mycket. Jag tror att våra valpar är ovanligt glada och sociala varelser. Det är kul.

Nu ska vi åka och plocka ner det trasiga staketet i gamla stallet och sedan åka och killa hästarna under hakan och kanske bjuda dem lite av Svärmors äpplen. Sedan blir det en tripp till Enköping. Hunden Leo ska få flåsa ur systemet ordentligt på några hektar vall och Arcos ska busa med sin pudelfarbror-kompis. Den heter Ozzy. Japp, efter Osbourne.

Nu har hästarna flyttat till sitt nya boende. Frej blev mycket förtjust över att det gick flickor på andra sidan stängslet och visade sin allra flottaste gång. Opus for mest omkring och skrek ”looki, looki – no haaands” och sladdade i gräset mellan bakutsparkar, rivstarter och krumbuktningar. De fyra flickorna stod alldeles stilla på rad på andra sidan med ögon stora som tefat. Ute på vägen stannade en kvinna och tittade länge när fjordingarna visade upp sig. De roar sig i alla fall, våra hästar.

Opus (som är den som trashat staketen mest och oftast i gamla stallet) gick nonchalant fram till staketet och skulle precis presentera sig för en brun skönhet då han satte överläppen mot stängseltråden. ”KNÄPP!!!” Aj som… tyckte Opus och lärde sig att det är el i dessa staket. Frej missade anledningen till tokgaloppen men passade på att visa upp ännu lite mer av sin för dagen högresta gång för flickorna som fortfarande bara stod och stirrade på Cirkus Frejowskij och hans korpulente narr Monseigneur O-Puss.

Fick ni se Krokodilens present som kom i brevlådan utan avsändare?
Om inte så kommer den här! Krokodilen inbjuder härmed till pepparkaksfika hela december. Typ.

Appropå bak och matlagning så har vi fått ytterligare ett Crocko-fan i min moster. Jag står häpen inför hennes lovord rörande Arcos. Hon är liksom inte den typen av människa som jag skulle förknippa med trofast och evig kärlek till en brukshund av denna modell. Hon verkar dock älska honom ohämmat, vilket är på gränsen till chockerande. Hon bara myser när Krokodilen gör henne sällskap i köket och när han med en intresserad min följer allt hon gör. Hon förstår precis när jag säger att han ska bli kock när han blir stor.

Imorgon är sista dagen med medicin. Hurra! Nu är det ju knappast några problem med själva medicineringen men om man äter medicin finns det ju alltid någon som kan säga att man är sjuk eller något. Även på denna punkt, medicin alltså, skiljer sig våra älskade hundar åt. Hunden Leo kan pilla ut ett i pastej aldrig så välgömt piller även om man kastar det till honom för att låta honom fånga det i luften. Leo flyr hellre än att ta diskussionen om medicin. Krokodilen däremot kommer dagligen springandes så fort det vankas medicin, vilket ger näring åt Leos tanke om att Krokodilen inte alls är modig utan är en helt vanlig idiot.

Eller jag har inte så mycket att jämföra med och dessutom är jag oerhört partisk, men jag tycker faktiskt att Arcos är duktig. Det blev ingen utomhusträning idag eftersom vi hjälpte till att gräva för fiber i marken med hjälp av en liten grävskopa. Min uppgift var att vinka till Husse när det var nära att vi grävde av elförsörjningen till det lilla villaområdet om fem villor. Villaägarna hade en avslappnad inställning till det hela men vi var rätt nervösa. Inte helt billigt att fixa sådant om man gräver av det själv nämligen.
Ville dock inte låta det gå för långt mellan träningstillfällena med Arcos så vi körde vidare inne i huset nu på kvällskvisten. Dagens svårighet var att jag kastade in kantarellen i rum som ingen varit inne i på ett tag. Alltså inga nya spår eller någon form av färsk vittring. Arcos såg inte var kantarellen hamnade och lyset var släckt och han kunde inte snusa efter mina spår. Nog hittade han kantarellen allt och lade sig raskt ner vid den numera rätt torra kantarellen. Jag blev mycket, mycket nöjd med min lilla vovve.

Nu har vi fått kursdagarna. Det kommer att bli skola tre dagar på raken vissa veckor. Nästan som läger Ska bli riktigt roligt.

Imorgon hoppas vi på sol. Då blir det träning utomhus. Arcos liggmarkerar utslängda kantareller inomhus. Haha, rolig valp! Jag tränar Hunden Leo parallellt för att jämföra hur de beter sig. De är ju som natt och dag i psyket så det har varit riktigt kul att följa dem båda med något som ingen av dem gjort tidigare. Inte förrän idag har några tydliga skillnader synts (förutom att Arcos gör allt i 200 blås och Leo tänker efter före och gör allt mjukt och fint). Idag har nämligen Leo själv hittat på lösningen att man kan apportera kantareller och spotta dem på mattes fötter och sedan lägga sig ner. Denna nya form av apportering sker på kommando ”Kantarell”. Fick alltså plocka bort kommandot när jag tränade honom och kravlade själv förbi kantarellen i någon form av krabbgång och då minsann kopplade Leo att han skulle liggmarkera kantarellen.

Det var inte en tillfällighet. Lille Arcos verkar ha kopplat att övningen har med själva kantarellen att göra. Så fort jag tar en kantarell i handen så lägger han sig pladask. Dagens övningar kommer att gå ut på att inte först springa till kantarellen och sedan till mig för att liggmarkera utan markera vid kantarellen. Svärmor har ju ingen nytta av att veta ATT det finns kantareller heller
Lär han sig att liggmarkera vid själva kantarellen kan vi flytta ut övningarna på terrassen. Nu har vi övat i köket, vardagsrummet, badrummet, på kontoret och i gästrummet. Efter terrassen blir det gräsmattan, efter gräsmattan blir det någon annans gräsmatta och när det fungerar tar vi oss ut i kantarellens naturliga habitat.