Lille Leo.
Mattes vovve.
Han går inte med människor in i främmande hus hur som helst. Inte om inte Matte följer med.
Han går heller inte ut ur främmande hus hur mycket människan än lockar och pockar och erbjuder de fria vidderna utanför terrassdörren. Inte om inte Matte säger att det är ok.

”Stäng, det drar” grymtar Husse efter en stund från sin plats. Med ett förvånat ansiktsuttryck stängs dörren med orden ”Vill han inte gå ut?” Ingen av oss svarar på frågan utan suckar lite över den ständiga ivern över att erbjuda våra hundar hundiga lockelser.

En stund senare lockas Arcos ut i köket med löften om härliga grisöron. Han följde artigt med och kollade vad som fanns i påsen. Tog försiktigt grisörat ur handen på servitören och lade det på köksgolvet. Tittade sedan på servitören, på Husse, på kakelugnen och gick sedan och lade sig. Utan grisöra.

Slutligen serveras Denso – Den ohängde brodern grisöron under livligt tjoande och skrockande. Husse och jag tittar trött på. De ser ut att ha rätt trevligt. Tills Denso flyger likt den superhjälte han är och hugger grisörat där det för närvarande befinner sig. I höjd med hakan på servitören eftersom denne förskräckt ryckt åt sig handen i ögonblicket för sammandrabbningen. Ett ljud som skulle kunna tolkas som ”oh shit!” hördes och sedan något muttrande om att så där får han väl inte göra.

Vadå? Varken Husse eller jag har bett någon alls att busa upp hundarna. Det blir mycket tydligare med Denso än de andra två

Nåväl, Densos gaddar gör inte så mycket skada längre för han har liksom planat ut det vassa. Han tuggar så hårt att tänderna blir platta. Han kommer ju få spänningshuvudvärk som han håller på.

Han gjorde det!
Han gjorde det!
Världens bästa schäfer gjorde det!
Han SPOTTADE DUTTEN på kommando. Weeeeeeeeeeeeiiiiiiiii!

Klädde på mig som vanligt för promenad. Gick ut i skogen. Och sprang! Hyfsat förvånade hundar Arcos hängde med på noterna. Det är ju lite hans cup of tea. Leo däremot fick sig ett antal luggningar. Han är helt hopplös för tillfället. Inga som helst regler gäller tydligen för honom. Han gör lite som han vill han. Med Husse får han bete sig hur han vill. Det bryr jag mig inte om. Där är det ju Husse som sätter gränserna. Med mig ska man dock vara en välartad blandras eller åtminstone försöka sitt allra bästa. Idag gick min gräns vid att han under tempot rask trav tvärnita för att snuuuuusa på en fläck. Både Arcos och jag kastas då i en båge bakåt eftersom Leo effektivt ankrar med all sin vikt jämt placerat på fyra tassar ( och en nos i backen ). Upprepade gånger! Trots att jag luggar honom. Blandraskräk. Förutom detta var det ganska mysigt att ta sig fram över bomullsmjuka skogsstigar med två nöjda hundar.

Hemma byttes svettig mössa och tröja mot torrare alternativ och Arcos och jag åkte på dejt på brukshundsklubben. Det är en vass brud det där. Arcos förtjusning har dock lagt sig lite. Hon är inte lika spännande längre. Hon har så att säga spelat ut alla kort redan. Dessutom delar hon hans stora intresse för ting. Med detta enorma specialintresse är det kanske bättre att hitta en flickvän som kan komplettera en och fylla ut de brister man har. Nej, visst ja. HAN HAR JU INGA BRISTER!!

Det är i alla fall kul att träna tillsammans

Ena dagen Kung av Åkersberga. Att under tillfällig sinnesförvirring totalt förtränga att precis allt som sker i den här världen, sker på storebrors villkor.
Andra dagen ynklig med blåtira. Helt ovetandes om vad man gjort fel, trots att alla sinnen varit i behåll.

En skön söndag på brukshundsklubben med härligt snöfall och nyttig träning med roliga kamrater Många timmar blev det…men skojigt hade vi. Varm blåbärssoppa blev vi bjudna på. DET var ju en höjdare när man farit omkring i snön. Denso fick två små korta träningspass med valpaktiga saker och Arcos fick tre pass totalt. Bortsett från dålig kondis så är Arcos en arbetsmaskin utan dess like. Precis lika tokig som när vi kom var han när vi åkte hem. Han vill inget annat än att träna. Det är ju jättekul. Även om vi inte gör så stora framsteg i träningen (det vi har kunnat har trillat ur nu när andra saker sitter) så är jag ändå väldigt glad över min fina hund. Idag gjorde han fantastiskt fina lägganden med båda armbågarna ner men fria följet börjar urarta. Det man tränar på blir man bra på. Tänk om man bara kunde låta bli att halvträna på saker medan man tränar det man egentligen tränar på. Tränar jag inte fritt följ för stunden varför går vi då fritt följ? Tänkvärt.

Så lilla Denso.
Han är ju bara för ljuvlig. Genomsöt. Mjuk och fin. Går att ha intill kroppen utan att få halspulsådern schnappad (som var fallet med Arcos när han var lika gammal). Men man bör inte låta sig luras. Någonting säger mig att det bor en liten djävul i den hunden. Han är mjukare än sin bror. Betydligt mjukare än sin far. Men vad är det då? Ja, inte vet jag. Ännu, men jag lär bli varse. Jag får väl lära mig den hårda vägen som med allt annat. De fyrbenta i vår familj vet. Men jag är ju bara människa, mina sinnen håller ju på att tillbakabildas. Hur ska jag kunna veta?

Frej har fått nya stiliga skor. Hans fötter växer som ogräs. Måste bero på den jämna tillgången på morötter och äpplen Grannarna mitt emot hästhagen är tydligen rasande förtjusta i hästarna och sticker till dem karra då och då. Inte konstigt att de gnäggar förtjust när byns invånare tömmer sina brevlådor. Det är lustigt hur folk tror att de betyder något i en fjordhästs universum när de i själva verket endast betraktas som distributör eller i värsta fall bara emballage till det söta, ljuvliga guld som hästarna vet finns i människornas fickor. Men visst är det väl ljuvligt att få leva i en dröm

Operation lersanering har inletts. Nu verkar det som om frosten är här för att stanna. Hästarna har varit så leriga att det är lera in på bara skinnet. Det går inte ens bort med piggborste! Jag ägnade en god stund åt att pilla lerpluttar ur pälsen på Frej igår. Tänk att en så liten häst kan uppfattas som så stor. Han tyckte inte att det var så hemskt skönt egentligen. Han var i första hand bekymrad över att hans middag senarelades.

Hunden Leo letar förtvivlat efter sork. Han tycker att sorkhålen är lite onödigt hårda att gräva i och undrar när det kommer snö egentligen. Lite snö hade varit nice. Jag vill ta fram Frejjens korgsläde och alla yllefiltar.

En provkarta med presentsnöre!

Ett litet smakprov på alla tusen miljarder fina snören som finns just nu.

Och det här är bara alla ”vanliga” presentsnören…det finns en hel uppsjö skojiga garn, textilband och tunna rep som jag gärna vill ha i mitt arkiv. Det var dessa snören som fick igång mig på mässan idag. Vi var egentligen där för att prata med några av våra leverantörer och se om vi kunde hitta någon ny leverantör som hade lämpliga produkter till Chokladbudet samt till vår nya butik som vi köpt och snart slår upp portarna för. Med oss hem har vi massor av inspiration. Kul!

Hundarna var naturligtvis med (men inte in på Stockholmsmässan). Denso röjde järnet i parkeringsgaraget och charmade alla som stressade sökte parkeringsplats. En schäfervalp kan alltså få den mest stressade stockholmare på fall. Bra att veta. Vi hade lite koppelträning i kaoset och det gick ganska bra tills vi kom mot kön till P-biljetterna. Där fastnade han så att säga. Sträng matte gick vidare trots att trånande händer sträcktes ut mot den ljuvligt ludna och kavata varelsen.

På vägen hem svängde vi in till Muffinsfabriken. Ett vattenhål för samtliga som förstår poängen med en gigantisk nybakad muffins. Med hem kom en ansenlig mängd gram muffins i form av en muffins med saffran och mandelmassa, en kardemumma-muffins, en morots/cheesecake-muffins, en äpple & kanelmuffins, en toscamuffins och en pistagemuffins. Den sista ska nu inmundigas.

Tänk att något så litet kan göra så stor skillnad. Idag upptäckte jag att Opus börjar byta till svalare dress. Det kan ju bara betyda en sak! Vi går mot ljusare tider!! Jippie!