Japp, det blev engelsk tantdressyr som motvikt idag. Jag hann precis ut innan det blev mörkt. Vi började med att mjuka upp oss lite med volter av olika storlekar och volter tillbaka. Poängen var att Opus absolut inte skulle ha en aning om vart vi skulle härnäst. Det fungerade alldeles enligt planen. De gula öronen fällde ner sig utåt åt sidorna och vispade bakåt med jämna mellanrum för att kolla läget.

Därefter gick vi in på en fyrkantig volt. Vi gjorde en kvarts bakdelsvändning i varje hörn och gick sedan,  öh, "spikrakt" mot nästa hörn och så vidare. När detta fungerade mjukt och fint bytte vi ut "spikrakt" mot skänkelvikning. Undan vänster skänkel gick helt smärtfritt medan flyttning undan höger skänkel vållade aningens problem. Opus gick antingen rakt eller med på tok för mycket tvärning. Jag försökte flytta in framdelen men då slog han upp huvudet och gapade. Vi nöjde oss med några kvalitetssteg och finslipar en annan dag.

Delmoment tre var volter längs långsidan i trav. Galoppfattning efter varje volt (när man kom ut på spåret) och sedan trav vid voltens början, galopp vid voltens slut osv. Det började som sagt bli ganska mörkt så det var svårt att se hur stora volterna skulle bli. Vid skrittpausen såg jag att vi gjort  volter av perfekt storlek som gick lite in i varandra. Såg ut som Audi-ringar….det var ett hemligt tecken. Det betyder att jag en dag kommer att få en mörkgrå, 4-hjulsdriven Audikombi.

Det gick hur bra som helst idag! Jag måste påpeka att båda galopperna satt som gjutet . Hurra! Nu behöver vi bara komma tillbaka mer på bakdelen så att vi inte travar omkring i nedförsbacke hela tiden. Antar att det behövs mer skänklar?