Jag vet inte vad Frej håller på med. Sover man lite för länge på morgonen får man sona sitt brott genom att städa hela stallet eftersom Frej kopplar loss sig från sin panikhake och börjar rota igenom kvarglömda saker, spånsäckar och skrymslen i jakten på något ätbart samt lämnar efter sig spår om man säger så.

Spänner man fast honom med karbinhake får han upp den också. Fråga mig inte hur. Sätter man fast honom med både panikhake och karbinhaken så ålar han sig ur grimman mycket förnärmad och trumpen men ändå innerst inne skadeglad över att det inte går att lura Frej The Master.

Så länge han inte utgör ett irritationsmoment för sina stallkamrater låter jag honom hållas. Han har väl något äventyrligt han måste få utlopp för. Han har skött det relativt snyggt länge nu. Gått in hos Faxe först och kollat om han har någon mat kvar. Faxe är så försynt så han flyttar sig villigt när Bufflo Frej kommer. När minsta strå är slut går Frej vidare till Opus. Förmodligen börjar Opus tröttna på Frejs dryghet. Därav den insparkade väggen för inte så länge sedan. Jag har hela tiden trott att det var Opus som i frustration över att fortfarande sitta fast när Frej kom ångande, sparkat in vägen för att få mer plats.

Idag har jag fått förklaringen till hur den väggen (orginal platsbyggd spilta för arbetshästen på gården anno 1910) kunde ge vika. Vi har nämligen varit på den med slägga för att se om vi kunde flytta lite väggar för att få plats med boxar på något vettigt sätt. Den sitter (satt) väldigt fast. Jag har funderat hur Opus kunde kunna sparka med sådan kraft från den vinkeln han stod i.

När jag kom ut i morse hörde jag illavarslande ljud ifrån stallet. Med besväret att få tillbaka den utsparkade väggen färskt i minnet längde jag på stegen. Bonk, bonk och så blev det tyst. Sen blev det ett herrans liv. Jag sade åt hunden att stanna och sprang med raska steg mot stallet och slet upp dörren.

Bilden som mötte mig var Opus intryckt på bredden längst fram med halsen i polisgrepp av grimskaftet. Frej står inbackad med rumpan  upp mot Opus och måttar riktiga bakbenssparkar. Det förklarar kraften i sparken som gjorde att väggen gav vika tidigare. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag kom precis då och kunde ta Frej i örat. Tänk om han hade träffat Opus små taxben? De hade ju helt klart gått av.

Jäkla häst. Vilka fasoner. Vad sysslar han med? Jag som berömmer honom för att han är en sådan klok flockledare. Vänlig men bestämd. Aldrig något tjafs i onödan. Aldring några bit eller sparkskador på någon av hästarna. Vad är det för käpp han får och vad tusan har Opus med det hela att göra?

I samma ögonblick som Opus såg mig (ungefär samma ögonblick som jag flög in genom dörren och tog Frej i örat) började han frusta högljudt upprepade gånger. Han var uppenbarligen lättad över att jag kom. Söta lilla Opus. Han sa upprört "Såg du, dåg du vad Frej skulle göra???"

När Frej såg mig var han som alltid när han blir tagen på bar gärning. Står helt still och sneglar lite åt något håll, visslar lite och ser ut som om han visst hamnat fel av misstag. Han står still och det ser ut som om han försöker tänka sig bort till en helt annan plats. Det fungerar kanske med själen men den gula kroppen står alltjämt kvar. Blickstilla.

Under hela händelseförloppet står Faxe och hänger med sitt skägg över spiltväggen och följer intresserat utvecklingen. Så länge han själv inte är inblandad tycker han att sånt här är ganska intressant…