Ja då talar vi inte om Visbys ruiner med dykande svalor mot en glödande solnedgång. Nix. Här är det inga glödande solnedgångar alls. Det är mulet trist och tråkigt. Kvavt och eländigt. Fullständigt vädelöst faktiskt.

Jaa, för den observante läsaren är det lätt att se att upp och nedgång i bloggosfären står i direkt relation till vad SMHI ger oss för väder. Jag är sjukt ljusberoende. Inte solberoende. Det blir oftast för varmt, men LJUS, livet är strålande när det är ljust. Så fort det mörknar ställer min kropp in sig på att falla i dvala.

Så är fallet nu. Testet gick ju i stöpet i förrgår och därefter tog det plötsligt stopp i mitt hästeri. Körde fast och orkade inte bry mig om att sparre loss (gotländska för sladda) ur gruset liksom. Här satt jag så och dinglade med benen på kanten till det svarta hålet när telefonen plötsligt ger ifrån sig en ivrig signal.

-Hej, vad gör du?
-Öh, jobbar…?
-Vill du ha besök som tittar på gula pojkar?
-….., ……, ……..JA!
-Då kommer jag strax, hej!
-….., …, heej.

Det var min inspirationskälla som ringde. Efter en kopp te och smörgåsar gick vi ut och plockade in Faxe.

Faxe är rund om magen =) Jätterund om magen =) Han går liksom och vaggar sin mage fram i varje steg. Jag tycker inte att det gör något eftersom han oftast alltid är bara aningens bättre än räkstadiet så här års. Kan han få vara lite rund och go så har vi mer att bygga muskler av sedan.

Vi jobbade Faxe vid hand en stund och jag kände mig mest borta med vinden. Hur lätt är det att korrigera nästan 500 kg när man är helt yr i huvudet och sjäv står och svajar??? Faxe blir supersur när man smiskar honom. Han vill göra rätt men fattar inte och tar smiskningen på inner bak på fel sätt. Måste komma på något sätt att få honom att hålla takten utan att sacka och utan att han blir på dåligt humör. När han förstått att han gjort rätt blir han jättenöjd och ser mycket självgod ut =).

Vi jobbade en del med öppna på fyrkanten också. Han var inte lika rinnig idag. Får inte glömma yttertygeln. Den är roten till det onda i allt jag gör. Han går bättre när jag själv traskar på i ett raskare tempo och går med mina egna tår rakt fram istället för att försöka dela fotspår med honom….Stackars häst. Han måste tycka att jag är helt idiotisk.

Han blev mjuk och fin och skummade limegrönt slem som han välvilligt skakade av sig på den som önskade.