Jag har fått mitt efterlängtade paket som jag hade sådana bekymmer med att beställa och när det väl var beställt så skulle det ta extra lång tid att få det. Samma dag som jag tänkte skicka ett argt mejl dök det upp en påminnelse i brevlådan! Frågan är VEM som kidnappat den första avin? Husse upplyste mig om att jag hade 14 minuter på mig innan postens utlämning stängde. Jag kastade mig i bilen och den besökande svärmodern skakade på huvudet.

När jag först fick upp ridbyxorna tyckte jag att de såg lite dressyrtantiga ut. Lite…..lite sådär ni vet mörka som finbyxor som man aldrig använder för att de ser lite konstiga ut på. När jag provade dem ändrade jag uppfattning. Den annars stora lite hängande rumpan pushades upp lite extra i ridbyxorna och man såg riktigt snärtig ut =) Man kan till och med ha en kort t-shirt till utan att man känner sig som ett ufo. Den enda bristen var att det påsade sig lite vid knäna och att de naturligtvis inte var så att benlängden var allt för generös, men det var jag ju inställd på. Påsigheten vid knäna visade sig vara ypperlig vid böjning av benet. Naturligtvis. Det är en byxa tillverkad för ridning! En ridbyxa!

Jag gick ut i min nya utstyrsel och provade grimman på Opus. Mycket stiligt =) Sadlade på och velade hit och dit angående böjen på sadelgjorden för "hästar med sadelläge och sadelgjordsläge på olika ställe"
Jag bestämde mig för att testa att ha den stora böjen bakåt och se vad som hände.

Opus och jag värmde upp för hand. Han var otroligt stel i höger varv! I traven pressade jag honom så till den milda grad att jag kunde ha förolyckats själv. Han blev fly förbannad och exploderade i ett virrvar av ben och gul kropp lite här och där. Jag blev lite paff och var dessutom lite yr i huvudet efter att ha traskat i en cirkel baklänges. Jag hämtade mig snabbt i och för sig och gjorde som min inspirationskälla skulle ha gjort. Krävt igenom det jag bad om. Opus blev len som mild yoghurt och rann på en en mycket flott trav. Jag tänkte att DET var ju smidigt att stå på marken när sånt där händer. Min inspirationskälla frågade för inte så länge sedan om jag helt har glömt att jag tyckte att det var obehagligt när Opus blev alias Knut som ville ut. Hon tyckte att jag går på honom ganska modigt nuförtiden (för att vara mig alltså).
Ja, ja. Igår var det i alla fall skönt att stå på backen när han faktiskt exploderade. Han han brukar ju annars säga "sluta genast med det där, annars tänker jag explodera". Då bangar jag och ger mig…

När Opus och jag blivit vänner igen satt jag upp och red en myyyyyycket mjuk pålle =D. Han rätar i och för dig ut sig på raksträckorna men igår satt till och med galoppen på tygeln på volten!  I båda varv. Jag satt där i mina dressyrtantsridbyxor och tänkte att man kanske köpte sig en hel image när man inhandlade dessa. Sträng dressyrtant. Jag var så strålande glad att jag var tvungen att ringa in till Husse och be honom titta ut genom fönstret och säga ett gillande  "åååååååh"

När jag började känna efter kände jag "ridhussjukan", den när kroppen säger att den är så trött att den nog måste spy någonstans. Jag gick in och drack två glas juice och åt 4 av Olw:s lättsaltade chips för att sedan gå ut till Faxe.