Idag kom opus tillbaka från sin semester. Han har varit på ett varmt och soligt Gotland säger han. Som om inte vi andra också är här…Han har haft det bra även om matransonen varit i det magraste laget och Frej uppträtt en smula vresigt emellanåt.

Vi började lite lätt med skritt. Det är en himla skjuts i pållen. Förmodligen på grund av semestern mer än EQT:n. Vi gjorde volter lite här och där och Opus försökte fuska lite nu och då. När han hittat en bra takt och en bra form gjorde vi skänkelvikningar från långsidan in mot X och sedan ut igen och gjorde öppna längs kortsidan och skänkelvikningar igen. Därefter jobbade vi halter en god stund. Bakbenen börjar närma sig parallell placering men frambenen hamnar mitt i ett steg…undrar hur jag ska göra där…Mer broms? Mer driv? När man bromsar för mycket börjar han åla och slingra sig.

Sen red vi volterna i trav under lättridning en hundradels sekund eftersom det mest gick ut på att rusa så fort som möjligt så fort man raktställde. Suck. Inga mirakel på den fronten. Jag gick in på en stor volt och testade det svåra varvet med en gång innan jag blev för trött i benen. Inga underverk där heller. Kiropraktik är i alla fall inte någon lätt lösning på ett jobbigt ridproblem Det är bara att fortsätta svettas och gråta med diverse träningsrelaterade krämpor. Det skadar ju inte att hoppas ett ögonblick på att det plötsligt blivit lättare att rida.

Opus verkar i alla fall känna sig lekande lätt i sin kropp. Det är ju skönt. Mindre skönt är att travandet i nedförslut intensifierats sen sist jag red honom och jag vet verkligen inte vad jag gjorde innan för att få upp honom.

Det var inte en dans på rosor denna första dag på jobbet…och vi gjorde inte ens något jobbigt…