Ja, Faxe anser att det är dags att fälla sommarpälsen nu till förmån för en bättre lämpad klädnad. Gissa om han kommer att bli förvånad i september/oktober i år också när solen kommer och värmer gott. Varje år säger han "A, man kanske skulle vänta lite med vinterpälsen, men man vet ju aldrig hur det blir på hösten". Nä det förstås. Varje höst hittills har varit helt underbart skön, en perfekt uppladdning inför en lång och mörk vinter.

Vi red i alla fall ut i skogen en sväng igår. Grannen hade lagt en traktorskopa i vägkanten. Den låg där helt stilla och gäspade mot oss. Fruktansvärt gap tyckte Faxe. Vi red vidare med myror i kroppen och mötte grannen som klippte gräset och diverse stenar då och då så att det small till. Faxe passerar världsvant och vi vinkar avslappnat till grannen som ser att han inte alls behöver stänga av sin gräsklippare. Snacka om linslus. Faxe alltså.

På långa grusvägen mot skogen travade vi en massa olika slags trav. Det känns som att rida stor häst när man rider Faxe direkt efter Opus =)
Faxe var superpigg och med på noterna. Lite stel och hängig förstås men han var i alla fall framåt! Det är så skönt att han går av sig själv nu.

I skogen tyckte Faxe att vi skulle ha sick-sack galopp mellan tallarna eftersom stigen i alla fall var igenvuxen. Jag var inte beredd på att hålla med det minsta utan fick hålla in mest hela tiden. När vi kom till den ormbunksbeklädda traktorvägen släppte jag på mesigheten och hade riktigt, riktigt roligt med min häst. Ormbunkarna gick till fötterna på mig och Faxe skuttade över dem som en katt. Min gamla häst är tillbaka =D
Nu är det bara smidigheten som ska jobbas upp igen så är min lilla Go-Kart här igen =)

Den stela bogen från gårdagen var som bortblåst.