Idag hade jag ändrat om lite i min träningsbana lagt till och plockat bort moment. Vi värmde upp som om det var tävling. Opus gick finemang. Stadigt i form i skritt, trav och galopp. Jag bröt av galoppen innan han slog sig fri. Idag var det ingen kamp alls utan vi skulle bara smidigt ta oss från A-B. Inga krav utom att han skulle lyda yttepyttehjälper och det gjorde han verkligen, må jag säga. Jättekul!!!

Husse skulle komma ut och coacha. Vi började med lastbryggan. Den gick bra tills jag var uppe på bryggan. Då fick Opus fnatt och slet sig. F-n, de svarta (hela) tyglarna tänkte jag. Som tur var stannade han upp innan han fick benet över tygeln. Det var ju INTE så vi skulle göra efter en sådan störtskön uppvärmning. Naturligtvis (eftersom Husse var med) började jag yla om att det inte var någon idé och att jag genast ska avanmäla mig från tävlingen. "Visst, visst, sa Husse och lät mig sitta och sura uppe på bryggan medan han ledde Opus runt bryggan och flyttade in bakdelen varje gång den spjoinkade ut. " Se, han älskar sin Husse" sa han. Mmmmm, rid själv då. Jag kan grooma jag.

Efter en stund satt jag upp igen och fortsatte traggla. När Opus stod något sånär bra gick vi vidare mot resten av banan. Nu började pållen briljera igen minsan. "Det här kan jag" sa han och gick på plattan. "Det här med", när vi snirklade oss i supersamlad trav runt serpentinsvängarna. "Presenningen är samma som igår fast på annan plats" sa Opus och travade över den. Däremot så slog han i cavalettibommarna. HUR får man hästen att lyfta på benen???? Det är ju 30 straff bara där…

Hindret var litet fjuttigt tyckte Opus. Jag tyckte inte att vi behövde överdriva. Backningen i vinkel gick galant och nu till dagens höjdpunkt. Den som fick mig att le med hela ansiktet och känna mig rätt bra. Alltså vändning i trångt utrymme.
Jag har gjort en stor ruta på två meter och en liten på en meter. Har ingen aning om hur stor den ska vara men två är för stort och en är alldeles för litet. Opus gör halt med båda bakbenen utanför i den lilla rutan.

Husse tyckte att det var fullständigt onödigt att träna på en för stor ruta. Jag opponerade mig och sa att jag inte hade någon mittemellanruta. "Så träna i den lilla då" sa Husse snusförnuftigt. Hå hå ja, ja. Han vet verkligen hur han ska trycka på rätt irritations/prestationsknappar. När jag är lagom förbannad presterar jag som allra bäst oavsett vad jag gör.

Lagom förbannad driver jag på Opus, samlar honom, gör halt, vänder och går ut igen. Husse gapar. "Gör det igen!!!" Vi gjorde det igen men då pressade jag Opus för mycket så då blev han Knut. Ett försök till. Opus gör det galant utan att kliva ett enda steg på markeringen. På en enmetersruta!!!

Trallallallalaaaa! Rätt nöjd är jag =)

Vad skulle jag ta mig till utan Husse?