Igår huserade jag i en av våra bekantas verkstad. Målet var nya stroppar till sadeln innan tävlingen. Helst klara innan ögonen släckte för natten så att jag slapp pyssla med stropparna idag också.

Jag fick god starthjälp av verkstadsägaren med tillskärning och mätning (som inte är min starka sida….ögonmått brukar vara bra….) av huden. Jag fick välja mellan svart, natur och vackert mörkbrun. Jag ansåg att sadeln nog blir mer lättsåld i framtiden om jag syr dit svarta sadelstroppar

Jag fick grundläggande kunskaper i läderbearbetning och lädrsömnad. Jag fick även hjälp med att få alla hål rätt. Det är jag väldigt tacksam över. Hade jag gjort hålen själv hade det nog inte blivit så rakt.

När stropparna var kantskurna och limmade, fibrerna förslutna, hålen på plats och sömmarna markerade var det dags att sy. Jag sydde tills både ögon och vänster pekfinger blödde. Jag hade gett mig sjutton på att hinna klart. När jag precis noterade att jag kommit in i ett bra flyt körde jag sylen i pekfingret. Först brydde jag mig inte men efter ett tag insåg jag att jag behöver hitta en papperstuss eftersom blodet raskt droppade ner på golvet. Stressad for jag runt i verkstaden för att hitta något bra pekfingersbandage. Ett inte alltför oljigt papper fick duga.

Tillbaka till stropparna. Jag sydde och sydde. Plötsligt går nålen av. Men ååååh. Ny nål. När jag har två stygn kvar går tråden av. Men ååååh. Sen får jag inte på tråden på den andra nålen. Till slut får jag dit mina sista två stygn och ska börja fixa alla lösa trådar. Jag är trött och inser att jag nog inte ska börja skära nära mina nysydda stygn när ögonen går i kors.

Istället packar jag in sadel med tillbehör i bilen, städar verkstaden, släcker och låser och börjar färden hemåt. Trött men tillfredställande nöjd över mitt tilltag att försöka fixa sadeln själv istället för att lämna den till den lokala hästbutiken som gör dåliga jobb men tar mycket betalt.

Jag är nöjd. Trådarna är nu kapade med nagelsax. Har inte testat stroppfunktionen än…måste äta frukost först.