Promenad i solskenet med Faxe och hunden Leo. Den älskade hunden pockade på uppmärksamhet och Faxe stod vid staketet och klippte med öronen så han fick följa med.
Vi promenerade förbi korna ner mot sojdet. På vägen tillbaka mötte vi en man som tydligen är granne åt något håll och som visade sig komma från Karelen. Jag hade först tänkt heja och passera men greps av en oväntad lust att lyssna till sjungande finlandssvenska och lät honom prata. Vi pratade gamla tiders arbetshästar, karelska björnhundar, finska spetsar, finsk och svensk kultur med mycket mycket mer. Jag bytte stödben ett antal gånger och förvånades över hur snälla och beskedliga Faxe och Leo var som bara fann sig i detta malande.

Efter en lång stund dök närmaste grannen upp i skogen med sin golden. Inget ont som inte har något gott med sig tänkte Leo och stack som en avlöning. Efter en käftsmäll från den gyllene damen rörande någon pinne kom han beskedligt och satte sig bredvid Faxe och mig igen.

Faxe var trots allt ganska nöjd med det längre stoppet eftersom det fanns en annan sorts gräs och örter här på grannens marker som smakade utsökt i höstsolen.

Rasp insmort med MJ’s tjärkladd och tvålen i sadelkammaren är snart slut…