Ehum….jaaa, de går på mittendelen av vallen nu….

Stämde träff med Santos och hans matte i regnet och fick höra de föga smickrande orden. Frej var i sitt esse. Enligt honom själv.  Skänkeldöv, gick inte att styra eller att bromsa heller för den delen, trots Tom Thumb.
Innan vi ens kommit fram till mötesplatsen badade han i svett. Det trillar nämligen gula löv från träden, förstår ni. När dessa lossnar med ett brak från trädkvistarna och slår i marken med ett dån måste fjordingsprängdeg reagera kraftigt.

Jösses Amalia. Det var bara att använda knäsluten. Inte så avkopplande. Försökte att inte bli arg på honom. Det är ju inte hans fel, han borde ju få jogga ett par mil om dagen för att hålla sig cool. Han passar inte för att vila sig i form.

När vi möter Santos och hans matte suckar matten ljudligt. Hon påstår att Santos hoppar för allt och bara sticker. Bra hästval av mig då, sa jag samtidigt som jag ser Santos ta ett djupt andetag och njuta av fjordingvalium. Zoooommmm. Santos kopplar av helt och hållet och går med lite dimmig blick sida vid sida med Farbror Sprängdeg.

Varför finns det ingen hästkategori som inverkar lugnande på fjordhäst???????