Berättade för inspirationskällan om Opus ljusblå själ igår. Det skulle jag inte ha gjort. Fy tusan vilket kräk han har varit idag.

Eftersom han gick så strålande i ridhuset i torsdags tänkte jag att det var dags att finrida lite på en hand och bara sitta still på min gula sportponny och glida till tonerna av ljuv musik. Inga kroppsliga tics skulle få störa. Jag skulle koncentrera mig på att bara sitta. Stilla.

På med Frejens jaktkandar och ihopvikt antiklidpadd under sadelgjorden för att se om klippt fjordingmage skulle underlätta för paddens funktion.

Opus traskade raskt på ner mot vallen, spänd som en fiolsträng. Faror i skogen? Nä. Faror på vägen? Nä. Faror på gårdsplanen bakom oss? Nä. Farligt staket? Nä. Få se nu, lekande barn på granntomten? DET lät farligt!!! Fy vad de skriker och vrålar, men vad gör de egentligen? Jag tror jag kastar ett getöga på dem! Oiiii! Jag SA ju det. Obehagligt!

OPUS!!! Hallå? Är det någon hemma?

Opus kan numera inte svänga.

Tag i vänstertygel ger

1. Spikrak hals
2. Spikrak kropp där bakdelen pluppar ut utanför spåret
3. Spikrak kropp som faller som en kägla in mot vänser skänkel

Vad har hänt?

Tog en liten diskussion kring problemet. Hur kul är det att diskutera med någon som tappat ena getögat hos grannbarnen? Han mjuknade men började sedan med allehanda skolor ovan mark.  Jag vet inte om han någon gång hade hela två fötter i marken. Han var helt knasig. Släppte spöet för att inte råka peta på honom av misstag. Ingen reaktion. Fortfarande tossig.

Vi red upp till stallet igen och bytte träns till hans ordinarie.

När jag stod i garaget för att göra extra hål i nosremmen hörde jag hur det rasslade till i gruset utanför. Opus hade glidit ur grimman och gick med raska steg med sadel och träns ut mot friheten. När jag kom ut sneglade han på mig och ökade takten. Jag svor ganska många svordomar inom mig angående klipska fjordingar, lagom dyra sadlar, nyinköpta tyglar men jag drog bara ett djupt andetag. Bäst så.

Ut till vallen igen. Samma visa fortfarande. Tog bort padden under sadelgjorden.
Fortfarande urdryg. Skillnaden var att jag vet exakt vad som händer med sadel modell naturell och tränsbett när man blir arg. Nu skulle han minsann få sina fiskar varma om han nu var så himla bekväm i sin nya klippning.

Vi red och red och red och red. Opus missuppfattade allt precis hela tiden så att man fick avbryta och börja om. Det var som hack i skivan liksom. Frustreeeeeeeeerande. Han knöt ihop sig fast jag red på lång tygel. Så fort han närmade sig staketet så började han småtrampa, sätta sig på bakbenen eller fatta galopp ur sittandet på bakbenen. Vad sjutton??? Kan du inte bara skritta rakt fram och trava vanlig trav????? Så fort jag svängde åt något håll så valde han sluta eller fattade galopp ur skritt. Hacketi, hacketi, hopp, hopp. När jag inte orkade hacketi hoppa längre så bytte jag taktik.

Strunt i uppenbart lätta saker som skritt och trav rakt fram. Ta något som jag vet att han tycker är jobbigt. Galopp ur skrittöppna. Minsann. Där tog det tvärstopp. Som en vägg. Vi tragglade. Först ingen galopp alls några gånger och sen fel, fel, fel, fel, fel galopp. Jag blir galen. Vad är detta? Hur kan man ens fatta fel galopp ur en öppna? Fungerade bättre i höger varv.

När jag kommit så långt att vi kunde ta oss fram i skritt och trav utan töltinslag eller galoppetihopp avslutade vi med öppna, rakrikta, sluta, rakrikta, öppna osv. Vänster varv strålande och i höger varv traskade han bara iväg rakt ut åt vänster. Oavsett hur jag korrigerade så hoppselihoppsade han. Suck.

Husse började få maten klar. Fasen, jag vill inte ge mig nu. Han LYDER ju inte. Jag fick ge mig ändå, för att vara artig mot grannarna som kom till staketet och pratade. Frun sa att hon funderade på att köpa en fjording för att hon tyckte att våra såg så lugna och trevliga ut (!) :-O

Helt fel dag att göra reklam för fjordhästen kände jag. Jag fick anstränga mig för att vara trevlig. Inombords brann det. F-n jäkla häst! Ingen skolpojke.