Fullständigt osannolikt med tanke på förra rubriken :-O
Igår blev jag en del av dramatiken kring den Röda Madamen. Hon hade fått foderstupsförstoppning på söndag eftermiddag efter att ägaren ridit ett mycket bra pass och belönat med en näve kraftfoderpellets. Eftersom vi har så dåligt med veterinärer på Gotland kunde ingen komma ut till Madamen förrän måndag förmiddag eftersom det fanns hästar som hade det värre som stod i kö…

Madamen stod alltså med en foderklump i halsen över hela natten.

På förmiddagen ringde ägaren smått hysteriskt och sa att hela stallet ska isoleras och det ska tas prover på hästarna. Husse och jag blev ju naturligvis oroliga eftersom Madamen nyligen vistats här. Efter en liten stund ringer hon igen och säger att veterinären gjort fel så hästen har fått vatten i lungorna och ville skicka hästen till kliniken istället. Inte så lägligt eftersom hon precis sagt att stallet ska isoleras…sen åkte hon. Madamen stod i stallgången och hostade så att hon höll på att falla omkull. Innan veterinären smet hann ägaren och hennes mamma fråga om hon inte skulle ha dropp ens eftersom hon är helt uttorkad. Hon fick dropp då.

Där stod min vän med trasig häst och vi alla med smittoro. Jag började fundera igenom alla hästmänniskor jag träffat senaste tiden och fick magknip.

Ingen annan veterinär kunde komma ut förrän på måndag kväll. Då har den Röda Madamen stått med foderpropp i halsen i ett dygn och hennes situation var naturligtvis ännu värre på grund av klantig tidigare veterinär. När jag kom över med en termometer till gården var hästen i så dåligt skick att veterinären som var där trodde att hon skulle dö innan midnatt.
Hon var mycket upprörd över den tidigare veterinärens verk och blev arg över det falska smittlarmet. Hade inte detta utfärdats hade Madamen kunnat få vård på kliniken tidigare.

Jag var hos grannen en god stund och hjälpte till att hålla Madamen på fötter så att hon skulle få i sig droppet. Vi grät en skvätt båda två för detta onödiga som inte borde ha hänt och förbannade länsveterinärerna. Jag blev åter igen stärkt i min tro på det privata alternativet.

I det skick hästen var i gick det inte att flytta den. Om den överlevde natten skulle den till kliniken nu i morse. Jag sov med mobilen bredvid sängen ifall min vän skulle behöva något under sin vaka i stallet.

Nyss fick jag beskedet att den Röda Madamen klarat sig. Hon började bli lite ilsken igen vilket är ett gott tecken, hon har även gjort debut som första häst på kliniken som svimmar i en för trång spilta och hon har drabbats av dubbelsidig lunginflammation och använder knappt höger lunga alls. Hon kommer aldrig att bli fullt presterande ridhäst igen. Men hon är vid liv.