Att rida Frejjen med nynaprapatad rygg är en skojig känsla. Han är superduperkänslig. Faktiskt. Svårt att kombinera detta med att då och då vara helt okänslig i munnen men dagar som denna avslöjar han sig. Får vi bara våra kroppar att arbeta rakt och rätt ska det nog bli bra tillslut. Idag fick Frej en försmak av nästa års nivå i ridningen.

Hjälpmedel nr 1 – Sporrar
Hjälpmedel nr 2 – inspänningstyglar

Inspänningstyglarna är enbart till för att jag själv inte ska luras att dra åt andra hållet när han hänger sig i handen. Nu kan han hänga bäst han vill och han fattar det blixtsnabbt. Fick nästan lite ögontjänarvibbar…
Jag vet mycket väl nackdelarna med inspänningstyglar men man kan väl säga att de används i rehabiliteringssyfte. Jag har varit sned så länge att ”rätt muskler” inte finns att orka rida igenom honom. Jag orkar helt enkelt inte. För mycket häst. Men snart så

Sporrarna är en hjälp till snabba reaktioner. Dessa har fallit lite i glömska hos pållen, men några dagar med hälpiggar ska nog få fart på maskineriet.