Håhå jaja. Frejjens pass blev nästan enbart böjd på volt. Fanns inte så mycket annat att göra. Han är så evinnerligt stark. Han släpper inte, tar bara mer fart. När mjölksyran övergick i kramp önskade jag mig en liten tamp vid låret som jag kunde kila in vänsterhandens fingrar i så att jag kunde fippla med tygeln tills han gav sig. Blir inte så roliga ridpass när det är så. Ganska enformigt.