och hästarna tar det med ro.

Det är en osedvanligt vacker dag. Hästarna njuter av sin frukost i den värmande solen. Snön smälter. Jag har båda stalldörrarna öppna när jag mockar för att njuta av takdropp, skränande sjöfåglar och…
vansinnigt raska tassar över gårdsplanen. Nästan som om det var jakt på gång.

Jag rusade mot dörren för att hinna kommendera ”stanna” innan det magiska rummet mellan hund och matte skulle bli för stort. Blir det för stort gills inga kommandon, då är man bara hund i sina bästa år.
När jag når tröskeln ser jag en stor vacker räv passera i överljudsfart. Efter kommer hunden Leo. Räv och hund passerar två meter från mina knän och hade jag kastat mig över hunden istället för att försöka kommunicera med den hade allt varit frid och fröjd. Hunden Leo struntade blankt i mina försök att få uppmärksamhet varpå jag vrålande rusar efter räv och hund upp mot skogen. Hästarna tittade upp från sina hötappar och det såg trots allt ganska lustigt ut när båda vrider sina huvuden efter räven….tillbaka….hunden…tillbaka….och där har vi matte som vrålar ”NEEEEEEEEEJ”. Unisont sänkte de även huvudena och fortsatte att äta efter att de båda konstaterat att det inte rörde dem.

Jag skulle åka in på bokrean idag men jag valde istället att ägna mig åt min favoritsyssla, att sätta gipsskivor. Jag är helt övertygad om att det hade blivit roligare med rosa skruvdragare. Det känns bra att nästan ha gjort klart hallen eftersom jag ska hämta pappa i hamnen inatt. Han ska vara här över helgen och spackla och slipa så att jag inte bryter ihop så mycket. Snällt tänkt tycker jag.

Frågan är vad man ledbruten och utmattad ska syssla med tills klockan blir 23.50 så att man får sätta sig i bilen och susa in till stan. Kanske ska jag forska i kattmatsinnehåll och ta reda på varför den annars så matglada katten som kan lura vem som helst att hon inte fått mat har slutat hetsäta efter foderbytet.

Först av allt ska jag nog inmundiga ostbågar som jag listigt nog inhandlat i god tid så att det inte blir så pinsamt att rusa in en minut innan Pressbyrån stänger och roffa åt sig snacks. ”Jag lovar, att på heder och samvete, bli en friskare och sundare människa. Om ett tag”