Sjukt målmedveten och sorgligt nog väldigt asocial. Skäms lite över att jag inte orkar prata i telefon. Sitter mest tyst och väntar på att det ska komma ljud. Svarar knappt.
Det värsta, det absolut värsta är när man tvekar över vad man ska svara när någon frågar om det är ok att komma förbi och värma sin lunchlåda hos oss när denne ändå passerar på arbetstid. Hallå??? :-O Världen bryr sig och vad gör jag. Stänger av, biter ihop och skruvar några gipsskivor till.

Allt jag gjort för att slippa bli mask i mitt nästa liv är snart förstört. Jag kommer behöva börja från noll. Bara vara snäll och omtänksam…i flera år framöver.

Jag hoppas att lunchlådan kommer idag i alla fall trots min plumphet. Det är ju inte meningen, det bara blir så när man är trött. Och det är jag.