Igår målade vi husgrunden. Vi var kolossalt nöjda och unnade oss en lugn och skön lördagskväll med god mat och vin. När våra trötta kroppar och vinmosiga huvuden börjar tänka på refrängen passar hunden Leo på att göra världens kap. Av någon anledning blev det tandborstning innan hundpinkning. Vovven blev kvar i hallen och letade sig därifrån, via gamla gästrummet, genom väggen som fortfarande har ett stort hål, genom nya ”pannrummet” och in i skafferiet.

Bingo!

Ser man på här har Husse ställt en hel rulltårta med kakaokräm. Människorna har bara nallat lite i kanten. Den verkar vara på något slags stabiliseringsförsök här i det svala skafferiet. Synd på så stor och fin vetebrödsrulle att den ska ligga här helt ensam.

Mitt i tandborstningen får jag som matte en flash. Leo! Rulltårtan! Choklad! Shit! Jag sprang till skafferiet för att försöka rädda något. Det fanns inget att rädda. Det enda som mötte mig var en oskyldig förvånad blick. Jag tvekade för ett ögonblick över om rulltårtan var flyttad. Nä, där låg pappret. På tok för många sekunder hade hunnit gå för att det skulle löna sig att gräla på hunden som enligt egen utsago inte gjort någonting alls.

Nu följer en stund av kontroll av hur giftigt choklad är och hur stora mängder som är direkt farligt. Konstaterade att just kakao är det sämsta tänkbara att få i sin hund. Läsa, räkna, bedöma. Ringa veterinär? Kräkmedel? Köra bil med vin i båda benen? Kräkas med hjälp av salt hemma? Natriumförgiftning om han inte kräks? Det kändes som väldigt många val plötsligt.

Bestämde oss för att testa att ge honom salt. Leo satt rakt upp och ned i flera minuter utan att kräkas. Hällde i honom lite till salt. Ingen reaktion. Hussen ringde veterinärjouren och fick rådet att ge honom senap. Leo fick en sked senap längst bak på tungan. Var tvungen att nysa av den starka doften men slickade sedan villigt i sig resten av senapen på skeden. Ingen kräkning.
Började spela fotboll med hunden mitt i natten, tjoade och stod i. Ingen reaktion. Ingen kräkning. Körde lite lydnad och sa att han skulle rulla på gräsmattan. Ingen kräkning.

Jahapp. Vad gör vi nu då?

Vi stod en stund i mörkret och funderade och så plötsligt börjar Leo äntligen slicka sig om munnen och visa de tecken vi ville. Och DÄR kom hela rulltårtan som vi skulle ha till kaffet idag. Hur i hela friden kan något sådant få plats i en hundmagsäck? Ofattbart. Leo tyckte att vi missunnade honom godsaker och gick till sin vattenhink på hörnet av huset och svepte säkert tre liter.

Inatt väckte han Husse och var kissnödig

Tadaaa! Resultatet av gårdagens hårda arbete.