Opus och jag red en sväng med grannen igår kväll. Första turen med t-shirt för i år!!! Det blev en händelserik tur vill jag lova. Bonden vid havet har släppt sina djur i hagen längs vägen. Nu gick det ystra kvigor, oroliga kossor och nyfikna kalvar längs staketet. Kalvarna tyckte att Opus var ballast och kvigorna var nyfikna på Röda Madamen men när hon exploderade tyckte kvigorna att det blev läskigt. De fullständigt enorma mammakossorna var lugna till sättet men man såg att de hade koll Söta! Kalvarna gjorde hoppsasteg och ville följa med. Opus tyckte att det var ok men ballade ur när Röda Madamen inte kunde koncentrera sig på att sätta ena foten framför den andra.

Vi lyckades genskjuta kossorna och travade ifrån dem ner mot vattnet. Opus var superpigg. Vi travade på i ett rätt hyfsat tempo för att vara med fjordhästben. Röda Madamen hördes bakom oss. Det blir liksom tyst i vart annat steg…det är då hon är i sväv så att säga. Opus tar precis två steg på hennes ena. Det låter rätt kul.

Nere vid vattnet fattade vi galopp och rullade på. Jag fick en mygga i ögat och försökte blinka bort den. Det gick inte så jag bestämde mig för att försöka pilla ur den i galopp eftersom jag inte såg något på det ögat. I samma kurva som jag bytte till enhandsgrepp och petade mig i ögat gjorde Opus ett sånt där rallyställ så gruset sprutade och alla hovar syntes typ till höger om mig. Jag fattar inte hur han lyckas reda upp sånt där med en kluns som mig på ryggen. Beundransvärt. Faktiskt.

Eter galoppen pustade vi en god stund. Röda Madamen blödde från ena kotan bak efter komötet. Opus var nöjd så in i bomben. Detta tycker han är livet på en pinne minsann.
Vi aktiverade lite bakben längs grusvägen. Opus var med på noterna. Kul att kunna ställa om från rallyhäst till muskelblobba. Han blir så kort, så kort.

När vi skulle trava järnvägen hem var Röda Madamen halt inte svullen men ville helst inte trava. Vi skrittade järnvägen hem. Som avslutningsnummer höll båda hästarna på att sätta av sina ryttare. Det var så himla nära!!! Vi hängde båda två lååååååångt ner på sidan på hästarna. Det var bara ren tur att Opus fick stopp från det läget jag hängde. Jag ska aldrig mer gnälla över att jag har fått byggarbetararmar efter husrenoveringen! Jag var rätt glad över armstyrkan igår när jag kravlade mig upp på ryggen igen Phu. Det var då jag upptäckte att jag blivit ett år äldre! Jäklar jag hade sträckt hela baksidan av höger lår och framsidan av vänster lår. Gaaaah, vad ont! Röda Madamens ryttare skrek ”aaaaaaah, sendrag i foooooten”. Vi hasade båda av och stretchade. Här tror man att man utan problem ska rida tills man är typ 75 år…är det kanske en utopi?

Idag känns min kropp som om jag blivit överkörd av något.