Igår blev det några timmar på kliniken. Det visade sig att Frej var halt. Öh? Han rörde sig precis som vanligt på sitt stela vis som alla andra veterinärer och ”kunniga” sagt är helt normalt. Denna veterinär började med att bedöva höger bakkota. Fortfarande halt. Därefter höger hovled och hela hoven. Nu minsann kunde Frej spåra på volt i höger varv. Röntgade hoven och hovleden och plåtarna var alla tiders. Hältan sitter i någon mjukdel i alla fall. Frej fick kortison i hovleden och ska få Metacam i 14 dagar samt gå i liten hage.

Vi vet däremot inte vad som orsakar hans okontrollerade rusningar. Jag tror knappast att det är hoven som frambringar plötsliga knäppar från lugnt harmoniskt arbete. Skulle det vara fossing som spökade skulle han väl sticka direkt inte precis när som helst??? Vi ska på återbesök om två veckor och får väl se vad den gode Frej har att bjuda på då.

Personalen hade lustigt åt att Frej stod och sov när de sprutade honom. De poängterade detta fenomen för andra kunder på kliniken och talade högt och tydligt om att ”den här hästen är inte sövd, han ÄR så här cool”. Djursjukvårdaren föll pladask för Frej och tyckte att han var en härlig individ. No shit.