Hästarna har äntligen fått komma ut på sitt riktiga sommarbete. I slutet av juli, hmpfr :-/. De gula kamraterna äro lyckliga. Oerhört lyckliga. När man släpper iväg dem ner på vallen går det i tre hundra knyck. Det brallas, sparkas och halkas.
Frej har en tendens att sparka sig själv på bakkotorna när han förflyttar sig själv i överljudsfart alternativt i krångliga dressyrövningar då man måste flytta fossingarna åt onaturliga håll. Idag hittade jag hela fyra småsår på vänster bak samt en nyhet för oss i form av ett tramp på vänster fram. Suck. Inget större men allt krävde omvårdnad.

Bekymmersamt var att kronranden på höger bak var svullen idag igen. Lite värme i hovleden. Han har säkert vrickat upp sin vrickning eller vad det nu var han hade förut. Inte så himla konstigt med tanke på vilka rejs de gjort på vallen. Vad gör väl lite vrickningar och småsår när man är LYCKLIG? Tydligen inget för Frej i alla fall. Tog ut honom och löslongerade för att se om jag såg någon hälta men nä. Han var på dunderbra humör Han är så vansinnigt rolig att hålla på med när han är på G Vi bytte varv och gjorde såväl travigångsättningar och galoppfattningar. Vid ett tillfälle råkade han av misstag bralla med hovarna mot mig. Han kom på sig själv mitt i rörelsen och drog snabbt in båda hovarna under magen igen medan han var i luften. När han landade snodde han om och blåste försiktigt på mig med näsborrarna.

Flygfäna blir bara fler och elakare. Idag hade Frej också blivit biten som Opus, fast i mungipan. Undrar om det är beställningsjobb för att de ska få arbeta nakna?