Pratade med min kusin igår. Hon berömde hunden Leo för att han var så väluppfostrad. Han lyckas verkligen lura alla. Tsss. Hon jämförde honom med vår gemensamma kusins golden retriver som äter kompost och tydligen stal en Lax strax innan vår kusins middagsbjudning. Hela släkten talar om denna Lax. Jag undrade var laxen förvarades och andra släktingar undrar om den verkligen var helt död. Den lilla golden retrivern klipper bara med sina långa ögonfransar och utnyttjar att hon är släktens skönhet.

Min kusin blev mycket förvånad när hon hörde att vårt hus var till salu. Ingen i släkten har tydligen skvallrat om att vi efter 12 år på Gotland tänker packa alla djuren och flytta till Stockholm. Räknas tydligen som en liten och obetydlig nyhet. Tillhör jag och min familj släktens bottenskrap? Mitt liv är inte intressantare än sluttampen på en östersjölax liv. Tänkvärt. Kanske ska flytta till Skåne istället?