Införskaffade en till synes präktig håltång på loppis i förmiddags. Efter två håltagningsförsök i en däckelgjord som ändå slutade med att jag på ett farligt vis karvade med morakniv gav jag upp. Jag ville tömköra Opus och jag skulle tömköra opus. Pallade under ett fårskinn för att få Opus figur att bli något grövre och så gav vi oss ut på ridbanan.
Vi värmde upp och han var SÅ DUKTIG. Tarpanmulen kom fram nästan omedelbart och öronen vickade i takt med hans steg. Han fick massor av beröm och vi snirklade runt i serpentiner och volter och hade bogar och mule på plats. Så pluppar fårskinnet bort och gjorden åker på sned. Jag försökte halka tillbaka den genom att byta varv men magin var bruten. Förgrymmad plockade jag av utrustningen och körde lite ledarskapsövningar med honom istället. Hoppsan hejsan vad underdånig man kan vara då. Inte likt Herr Pops. Känns lite trevligt att ha makt som omväxling.
Fick för mig att han hade något krux i vänster bog eller någon annan stans i vänster fram. Så försvann det. Så var det där igen…eller? Nä, synvilla kanske. Kände igenom benen när vi kom in och, ja, den lilla ärtan som det fina fastlandsbesöket hittade när hon var här var där. Har inte hittat den på ett tag men nu var den där. På med liniment och ut i hagen för middagsbete.
Nu ska min värkande kropp jäsa i soffan. Fick så himla ont i benen och ryggen igår. Av att sitta i värmen och titta på ett lamm. Vad är man gjord av för virke då? Ont av att inte göra något alls. Lyxproblem.





1 kommentar hittills
Japp, förstår vad du menar, min whiplashnacke börjar värka ifall jag inte håller igång.
Håltänger ska vara vassa, annars klämmer man sig, blir nypt, klämmer sig mera, blir galen, förstör lädret, nyper sig osv. Kanske går den att slipa hos en skomakare/ saxslipare? Under medeltidsveckan borde väl någon medeltida figur kunna förbarma sig?
Lägg till en kommentar!