Alltså jag är inte så bra på att rida. Alls faktiskt. Stackars Opus som tvingas stå ut med mig. Han är bra snäll han.
Idag lufsade vi lite på ridbanan. Inget direkt ansträngande men lite krumelurer och sådant. Kändes inte direkt bra. Även om sadeln är skön Hade sporrar på för att påminna om vad det egentligen betyder när man skänklar. Det är ju helt värdelöst att behöva lyfta hela foten för att dutta med sporren. Man skulle behöva 15 cm långa sporrar för att komma åt den runda gula magen utan att behöva flytta benet. Men det blir väl så när man har långa ben och rider gul plutt. Vi får göra så gott vi kan.
Jag kan ju inte vara missnöjd med Opus insats idag. Han har inte gått på ett tag och han gjorde bara som jag sa. Frågade ibland vad jag menade och om jag verkligen menade det och med den luddiga ridningen så förstår jag hans förvirring.
En positiv sak var att sadeln låg ganska så stilla med ett tjockare schabrak. Det är ju bra. Opus belönades med rikligt med äpplen för sin insats och för att han hade den goda tonen att inte placera mig i gräset för att bli av med skräpet på ryggen.

Hunden Leo lyckades fastna i en tynnebuske med fossing på eftermiddagen så pulpan blöder igen. Suck. Varför ska det där bli så långdraget nu då?

Den allmänt griniga tonen idag beror delvis på att det är sablarns jädra kallt på kontoret. Jag har frusit hela dagen. De japanska tecknen hiragana som jag pluggade imorse fastnade ICKE. Måste plugga ikväll också annars är jag hopplöst efter.
Jag hoppas att morgondagen bjuder på trevliga upplevelser och överraskningar. Då ska delar av familjen ut och resa. Den kraftiga vinden har avtagit så jag hoppas på en lugn och behaglig överresa.