Det är mycket nu. På alla fronter. Hinner banne mig inte blogga.
Nu ska vi se.
I lördags tror jag att vi var ute och körde en sväng med Frejjen. Det var Frej, Husse, världens bästa svärmor och jag. Frej var väldigt övertygande i sina vägval. Nästan irriterande bestämd på sin sak. Jag fick ändra rutten för att han inte skulle få sista ordet i vägvalsfrågan. Han tycker sig veta exakt vilken väg vi ska ta, vilket tempo turen ska ha och naturligtvis när det är dags att vända hemåt med raska steg. Pisken ven vid några tillfällen och Frej tog sig för pannan i låtsad förfäran.

När vi kom hem gäspade Frej stort och var mycket nöjd med sin insats. Svetten dröp om honom trots att vi inte gjort något annat än att ha en människa till i vagnen. Det gör mycket alltså. Jag trodde inte att det var så kinkigt när man hade en ganska lättrullad vagn.

Helgen har gått åt till att elda och lasta släpkärran med skräp. Det känns som om vi eldar ganska friskt. Har en hel del prylar ute till försäljning och Husses mamma anser att vi skulle sälja bättre om vi svarade i telefonen när det ringer. Vi vägrar nämligen att svara i efterdyningarna av misstaget att sätta ut ”Båtmotor skänkes” i det lokala annonsbladet. Vi har blivit helt nedringda samt lärt oss att annonsera på NÄTET och INTE i papperstidningar som det bläddras i ett antal dagar efter att den förbannade båtmotorn fått ett nytt hem.