I fredags var köparna till vårt hus här och gick igenom lite praktiska detaljer inför deras inflyttning. Tidigt lördag morgon begav vi oss sedan till hamnen för att åter igen titta på ett hyreshus i Roslagen. Det första blev det inget av. Fnurra på tråden ganska direkt kan man väl säga. Bekanta till familjen som känner till hyresvärden menade att det kanske var lika bra det. Det finns en mening med allt. Go with the flow.

Detta lilla hus ligger på skrikavstånd till en fjordhästvän! Ett väldigt sött litet hus på en gård i ett kuperat landskap. Frej och Opus kommer bo som kungar i eget stall med egen sadelkammare, egna hagar med vindskydd och vagnarna får tak över huvudet. Hunden Leo har redan provpromenerat i skogen och är full av iver. Terrängen är inte lika flack som hemma så det är svårt att få upp farten ordentligt när man får spunk men han måste ju ha något att jobba på han också.

Husets ägare frågade om Frej drog timmer för de hade en del stormfällor i skogen. Dags att damma av Frej och jobba upp den egna kondisen alltså. Hoppas att Husse kan avsätta lite tid för skogskörning för det vill jag definitivt inte ägna mig åt själv. Kanske kan man lura med trevliga grannar som groomar annars? För Opus del finns utmärkta galoppsträckor, besvärlig natur att tränga igenom samt en ridbana att drilla dressyr på. Arbetsfördelningen kommer förmodligen bli:
Opus-findressyr
Frej-harva ridbanan

Leo kommer att bli naturligt skottränad då familjen jagar. Jag har redan ansökt om skankar och blod till spårträning .

Vi kommer att få ett utmärkt kontor med snabbt och bra bredband. Vi har redan fått ett nytt telefonnummer till kontoret . I dagsläget kommer vi inte att skaffa någon fast privat telefon utan kör på hjärngrillnings-mobiler framöver. Alltså kommer jag nog att fatta mig kort eftersom man får ont i skallen av att prata mer än 10 min. DÄREMOT kommer vi nog att få en helt egen brevlåda! Aa!

Resa och lastbil är bokad till andra helgen i november. Det enda som saknas för att planen ska vara fulländad är en enklare form av palltruck samt en chaufför med c-kort och digitalt förarbevis. Alltså ett slags bevis för att få köra lastbil med digital färdskrivare. Husse efterlyser förare på Fejsbook och jag, jag har ju er trogna läsare. Lastbilen står i Sollentuna och ska lämnas där den hämtas.

Phu.

Mitt i allt detta bjöds vi på utomordentlig gästfrihet under helgen. Då ögonen brände och kroppen värkte av något influensaliknande kändes det på sin plats att förvarna värdinnan att vi faktiskt är sjuka och definitivt avbokar om de inte vill ha pest till huset. Både vi och influensan var ändå välkomna och vi försäkrades om att vi fick gå och lägga oss när vi ville.
Vi bjöds på snacks och bubbel och hann avhandla både det ena och det andra medan älgköttet stekte i ugnen. Förrätten bestod av kronärtskocka med utsökt smör. Mmmmm. Middagen var helt underbar och efter hästnattning och hundpromenad dukades ost och marmelad fram. Jag var i himmelriket.
Enda smolket i glädjebägaren var att den absoluta sanningen jag fick veta av en gammal gotländsk farbror när vi flyttade ner till Gotland ställdes på ända.
Under mina 11 år på Gotland har mantrat ”Mörkret är din vän, inte din fiende” repeterats i mitt huvud. Nu helt plötsligt ÄR det inte så. Dessutom med en solklar förklaring som inte går att ifrågasätta. I Roslagen gäller minsann helt andra regler.

När jag kavat svarade ”nej jag går längs vägen” på frågan om jag ville ha en lampa med mig på hunden Leos kvällspinkning straffas jag naturligtvis med ett ljudligt prassel och en litet brak i skogen intill vägen. Där stod jag i mörkret. Hjärtat tog ett skutt, hjärnan fokuserade och ögonen gjorde ett försök till skärpa. I Roslagen finns det inga gatlyktor förstår ni. I Roslagen är det svart.