Vi har köpt ett lamm. Ett litet nätt lamm som visade sig väga 17 kg styckat och klart :-O
Husse ställde kartongen på golvet i köket. Hunden Leo hade stora svårigheter att inte luta sig över kartongen och bara titta lite. Tittförbud infördes för att inte diverse hundhår skulle trilla ner i köttinfernot. Vi sorterade bitarna efter bästa förmåga i formar på köksbordet. Det lät ungefär så här:
-Jaha, har du också en sån. Jag lade mina ”såna” där borta.
-Ok, men vad ÄR det då?
-Inte vet jag.
-KÖTT! Skrek Katten Mogi. Det är kött!!

Leo satt alltjämt lydigt en bit bort och fluktade på det som resten av familjen äntligen kommit på vad det var. 17 kg rått kött. Nyslaktat.

Efter en stunds sorterande försvann Husse. Han kom tillbaka med en utskrift över hur man styckar lamm. En utförlig beskrivning med precis det vi behövde. En karta över vilken del som var vad och vad varje del hette. Vi jämförde våra köttstycken med dem på bilden och kunde enas om ett antal olika benämningar. Köttet packades i påsar och fick en etiketter. Några påsar fick oidentifierbara delar. Ett slags blandat smått och gott. De delar med onödigt mycket ben och jox fick bli grytbitar och de grytbitar som blev för små blev av naturliga skäl Leobitar. Inte varje dag man har 2 kg lammkött hemma till hunden.

Mogi var helt lyrisk. Hon tuggade kött som aldrig förr.

Som spektakulär avslutning fick Leo öppna sitt paket som kommit från Europa. Glädjen var total! En ny Pip! Och en ny Chirp!! Chirpen och han har lekt hela kvällen och den har blivit nedpackad åtminstone tre gånger i flyttlådor. Söt vovve