Idag var jag så vansinnigt körsugen att jag höll på att krevera. Husse har varit dålig hur länge som helst nu känns det som. Min extra körgroom skulle gå på nyårsparty och jag….vad skulle lilla jag göra? Som vanligt. Köra själv när andra lösningar känns långt borta. Fast nu var det ju inte så lång sträcka jag tänkt mig och i teorin skulle jag fixa att lasta torvsäckar på flakvagnen bara jag kunde få någon att hålla i Frej. Annars var det väl inte värre än att jag fick spänna ifrån medan jag lastade tänkte jag.

I teorin fungerar allt oftast utmärkt i min, just vid själva planeringstillfället, optimistiska hjärna. När Frej var selad och klar för avfärd passerade snöskotrar utanför i en hiskelig fart. Jag drog paralleller med Sällskapsresans ”Bästa svängen Hökarängen” och svalde hårt. Skulle jag få sota för mitt kavata tilltag?

Frej stod och vilade ena bakbenet och såg mer än nöjd ut över att få ha selen på sig. Vi gick ut och han spetsade öronen direkt då han såg att jag baxat fram flakvagnen. När jag satt fast ena skakeln kom hyresvärden susandes runt husknuten med sin fyrhjuling. Han höll på att skotta snö. Frej sneglade på honom med lugn blick och konstaterade just att han skottade snö. En synnerligen naturlig del av vardagen då snön vräker ner i Roslagen. Jag skyndade mig att få fast andra skakeln också och hade konstant koll på tömmen så att jag snabbt skulle kunna grabba den om Frej skulle rycka. Nix. Frej stod blick stilla. Han rörde absolut ingenting. Wow! Han fick Roslagens Hästgodis som belöning och uppskattade överraskningen.

Jag fipplade dit draglinorna och satte mig sedan på flaket och dinglade med benen på ena sidan. Så iväg till granngården för att handla torvbalar. Fyra stycken hade jag beställt. Frej gick som en klocka. Jag körde med vänsterhanden och SMS:ade med högerhanden. Hälsade på två grannar som stannade och tittade på ekipaget Det är något visst med häst och vagn. Alla verkar tycka att det ser trevligt ut

Som vanligt är teori och verklighet inte samma sak. Jag är MYCKET tacksam över att jag fick hjälp att lasta balarna på vagnen. De var fastfrusna och tunga. Heh. Jag hade aldrig fixat det själv. På vägen hem fick jag trevligt sällskap på vagnen och vi hann babbla om lite av varje.

Jag gjorde missen att ge Frej ledigt innan vagnen var tillbakabackad in under taket. Det tog mig en kvart att skjuta vagnen på plats. Frej tittade intresserat på i hagen. Jag svettades, svor lite tyst, tog i så jag halkade omkull i snön och fick snö innanför halsduken, svor lite högre. När vagnen var hjälpligt parkerad tog jag en lång myspaus med Frej och gosade med hans varma mule.