Men det gjorde inte Frejjen. Kom överens med min co-driver om att det var en dålig idé att köra vagn bland timmerbilar i blixthalka idag. Något fasligt sug efter att rida ut i skogen på Frej efter lång ledighet kände jag faktiskt inte. Lösningen blev en form av snöbakad överskottsenergi med benlyft över skaren. Nåja, benlyft till en början men sedan orkade inte Frej bry sig utan kraschade skaren och föste benen framåt genom den så att stora flisor av is flög omkring oss. Han är inte nämnvärt känslig för sådant i alla fall. I andra fall får han minsann skavsår av det mesta men när det gäller att ta sig fram i oländig terräng är han inte så värst pipig alls faktiskt.

Han tyckte väl inte att volter på ett fält var värt att kallas arbete men han verkade ändå nöjd med att få vara med i leken igen. Opus hojtade alltjämt i hagen och talade om för alla som ville lyssna att undergången var nära. Vid något tillfälle lyckades han snappa upp att Frej frustade bakom en bergsknalle så då tog han i och vrålade för kung och fosterland. Får väl se om jag orkar skritta honom en sväng med pannlampa sen eller om det blir soffan. Nu ska Hunden Leo och jag åka spark