Nu har det värsta lagt sig. Vi har insett att vi kommer att tillbringa natten och förmiddagen på flygplatsen i Tokyo. Flygplatspolisen har kontrollerat oss och skirvit upp våra passnummer i ett lösblandssystem (for saftey…).
Vi har ännu inte kunnat checka in och fått pappersbevis i handen på att vi faktiskt har fyra platser på flyget. Ett litet orosmoment. Brittish Airways var det enda flygbolaget som inte hade självincheckning. Ska se om vi kan checka in online.

Vi har ätit middag och börjat proviantera för movie night och uppesittarkväll. Införskaffat nattmacka och extra vatten. Butikerna skulle stänga klockan 23.oo så vi gick i godan ro omkring för att komma på allt vi någonsin kan tänkas behöva under en natt på en flygplats. Vi började spana in trevliga hörn med vägguttag att bygga koja i. Vi tänker nämligen inte lägga pengar på en hotellnatt då resan nu blivit den dyraste resa jag gjort. Vi lyckades lyckligt nog hitta billigare alternativ än de knasiga alternativen via halva världen som kostade mellan 15000-28000 per person.

Så släpps nästa hinder framför oss. Det ska aldrig gå riktigt smidigt. Efter en lång knagglig konversation med information desk gick det sakta upp för oss att butikerna stänger klockan 20.00. Det är FLYGPLATSEN som stänger klockan 23.00. Härligt.

Vi förklarade läget och blev anvisade en plats på våning ett där vi kunde SITTA tills vårt plan skulle gå. Här sitter vi nu med en TV i ett hörn som visar en trailer om flygplatsen. Den har visats fyra gånger hittills. Vi har en surrande maskin man kan lägga mynt i och få vidrigt iskaffe samt fem stycken mynttelefoner som står på rad. Mysbelysningen består av femton kraftiga downlights och sofforna är av fuskläder med ett armstöd efter vartredje sittplats. Inget för trötta västerlänningar. Vi fick använda toaletten som ligger vägg i vägg med detta gemytliga ställe och vi skulle vara beredda på att behöva visa våra pass för polisen då och då.