I morse begav vi oss till Asakusa, en äldre del av Tokyo som dessvärre blivit illa tilltygat under andra världskriget, jordbävningar och bränder. En del är återuppbyggt men någon charm går inte att finna. Vi letade ändå noga efter traditionella gränder bortom allfarvägarna men gav till slut upp och köpte riskakor (specialitet för området). Ingen av medlemmarna i sällskapet är särskilt förtjusta i turistfällor så vi segade oss surmulet fram genom krimskramset för att ta oss till tunnelbanan igen.

Nästa destination var desto trevligare. Med lite skumpa hade det blivit fulländat! Vi styrde kosan mot Urayasu Heliport där vi hade bokat en helikopter som skulle flyga oss en sväng över Tokyo.

Så himla häftigt! Staden är verkligen ENORM!!!

Därefter tog vi tåget till Yokohama. Målet var Nissan gallery och Nissans huvudkontor. En urläcker byggnad med en smakfull utställning. Tråkigt nog hade de inte de ballaste bilarna där. I alla fall inte så att vi kom åt att se dem. Vi fotograferade det som gick och tog sedan en kaffe i deras sköna café. Yokohamas neonljus blänkte i byggnadens fönster och speglade sig i vattnet utanför. Himla trevligt.

När det började suga i middagstarmen åkte vi de 29 våningarna upp i Yokohama Sky för att ha ”avslutningsmiddag” bestående av Yakitori. Middagen urartade kan man väl milt säga och det var nära att vi tog en springnota. Vi gick hungriga därifrån. Tog hissen ned till cocktailbaren på våning 1 och beställde in drinkar. Rätt vad det var började alla tre bartenders spexa, drog upp volymen på musiken rejält och jonglerade och gjorde bartenderspex samt sprutade eld. Skojigt.

Vi kände dock att vi var tvugna att börja vår resa mot Tokyo igen så att vi inte fastnade i natt-glappet då tågen inte går. När vi slutligen klev av på hemmastationen hann vi på sekunden in på Mc Donalds för att få tag i en hamburgare att tysta den skrikande magen med. Här försöker man äta traditionellt japanskt och så måste man falla tillbaka på burgare ändå. Upprörande.