Nu ikväll fick Opus och jag komma till grannarnas ridbana och rida tillsammans med dem. Den var nyplogad och fin och Opus for fram som en projektil i kvällsmörkret. Han var helt galen. Det fanns två växlar. En snabb och en snabbare. Vi passade på att galoppera av oss lite överskottsenergi innan de stora bruna kom ut från stallet. Jag kände att tygeln blev slipprig av snöfallet och fick koncentrera mig på att hålla händerna rätt hela tiden.

När vi väl började jobba tyckte jag att han kändes motvals. Det såg tydligen avslappnat ut men det kändes lite, svårt att förklara, motsträvigt men ändå mjukt och sladdrigt. Blev ganska mycket bakåttänk hos den gode Pops men det är säkert mitt fel. Jag hittade ingen bra sits idag. Inget huvudskakande idag dock. Vi funderade kring om det har med för tidig samling att göra. Skulle kunna vara. Kom på sen när vi kom hem att han brukar bli lite känslig och vresig när han fäller vinterpälsen. Det gör han nämligen nu. För nuuu ääär det vååår! Sjunger Lille Opus.