På hästfronten intet nytt.
Har dock varit hästvakter åt grannens stora bruna en natt. Lite pirrigt. Tunnhudade, sköra finhästar som säkert kan skada sig både här och där så fort man ser bort. De skötte sig exemplariskt. Jag förklarade för dem att jag nästan bara hanterat kallblod i mitt liv och därför kommer att hantera dem likadant och förväntar mig någon form av respons på att de uppfattat budskapet. Båda hästarna agerade som filbunkar. Trodde först att de drabbats av feber, förskräckligt djup sorg eller injicerats med lugnande medel alternativt sniffat lugnande gas genom munstycke. Har ju sett dem bralla i hagen och hetsa upp sig när deras Husse och Matte varit hemma så jag vet att de kan. Mer än väl. Men Nä, lugnet höll i sig. Jag var mycket nöjd. Hästarna var mycket nöjda. Leo var inte nöjd. Han tyckte det här med att väga hö i påsar var aptråkigt. Han satt i stallgången och planerade morgondagen.

Dessvärre blev hans morgondag inte som han tänkt sig då Husse fick finbesök som stannade i stort sett hela dagen. Det fikades, pratades, åts lunch och fikades åter igen. Mycket att prata om. Husse hade bakat en förträfflig morotskaka som alla smaskade i sig med god aptit. Själv har jag ont i magen efter två stora saftiga bitar morotskaka och två kladdkakor…konstigt tycker jag. Märkte aldrig av någon signal eller ljus som varnade. Det finns heller ingen svensk lag som skyddar medborgarna från att äta för mycket. Varför finns det inte det? Det finns ju så många andra bestämmelser för medborgarnas bästa.