Phu. Nu har jag äntligen tinat så mycket att jag kan knappa på tangenterna. Idag var Opus utlånad för programdrillning på granngården. Själv stod jag vid medellinjen stel som en fura och tittade på ekipaget när de red. Det är otroligt roligt att se någon annan rida ens häst. Opus sken som en sol och ryttaren trodde nog att Opus hade ridit program förr. Till en början tog han sig lite friheter den gode herrn men sen gick han faktiskt riktigt fint. För att få en bild av hur dagens ritt såg ut får man korsa glad ridlägerponny/spansk dressyrhäst/stark timmerhäst. Det är inte alla som har de ingredienserna i stallet
Ryttaren rider mycket balanserat och elegant och är snäll i handen. Sånt gillar Opus. Det han däremot inte gillar är när man kräver mer än vad dagsformen erbjuder. Då blir han lite stingslig och motsträvig och säger ”jamen jag göööör så gott det går just nu väl!” Taggar man ner som ryttare då och rider med så lite hjälper som möjligt så ser han fjäderlätt ut. Intressant. Han är verkligen inte en dussinfjording Lille Opus. Haha, det kan jag säga idag för det var inte jag som red!! Något annat hade inte varit klädsamt. Han är faktiskt skojig Opus. Han vill gärna göra rätt och de hjälper han kopplar och kan gör han blixtsnabbt. Samtidigt gör han även sina egna lösningar på problem blixtsnabbt så det gäller att vara med i vändningarna

Det som var extra kul att se var
-att han spårade PERFEKT.
-att de halter som gjordes nästan utan att tänka på något blev KLOCKRENA.
-att galoppen banne mig sitter. Framdelen och bakdelen har nu kopplats ihop till en HEL häst.

Kul, kul, kul