Hur vet man när det snöar ymnigt? Hur mäter man? Det funderade jag över idag på hundpromenaden. Det tog ca 8 sekunder för en snöflinga att singla en sträcka motsvarande en medelstor gran. Hur mycket snöar det då?
Plötsligt hajade jag till. En ÄLG! Den stod där och glodde på mig och jag funderade på om jag bara skulle gå vidare eller minska på stegen då jag plötsligt hoppade högt. Precis i vägkanten stod ännu en älg som jag inte såg eftersom jag hade jackans luva på mig i snöfallet. Shit, vad rädd jag blev. Den stod åtta människosteg från mig och vadå, två älgsteg? Inte förrän mitt hjärta började banka agerade Hunden Leo. Matte skulle skyddas. Han kastade sig hela kopplets längd och älgarna lyfte lite på varsitt ögonbryn om lommade iväg med smått besvärade miner. Nu var Leo i gasen kan jag säga. Åtta älgskankar med tillhörande älg på väg i nordvästlig riktning. Hääääng på nu!

Eh. Nä. Han fick lydigt promenera vidare i snöfallet men belönades med att gräva i ett sorkhål en bit bort. Han var djupt försjunken i sorkhålet på flera sätt kan man säga. Hade blöt roslagsjord/lera upp till ögonbrynen.

Innan Leos långpromenad fick Arcos en egen träningspromenad. Mitt olycksdrabbade pekfinger hade plåster på sig så att inte smärtan i nagelbandet skulle hämma hastigheten på belöningskorvbitarna. Jag offrade nämligen nagelbandet på valpkursen igår i syfte att behålla Arcos uppmärksamhet på mig då två valpar skällde ut en förbipasserande hund och sedan slog över och började skälla på varandra. Hade bara en kvarts korvskiva till hands så han fick gnaga lite innan han till slut fick den Precis lagom så att lugnet hann lägga sig och Arcos hade bibehållen koncentration. Vänster pekfinger bultade och blödde.

Arcos och jag hade en riktigt trevlig promenad med träning, lek, upptäcktsfärd, lek och korvletning på åker.

Kvällen ägnades åt total eufori över att snön låg kvar på gräsmattan. Kul att någon är glad över snön.