Igår var Arcos och jag i förskolan. Den är egentligen inte så hemskt inspirerande men det känns ändå som att det ger oss lite. Framför allt är det ju nyttigt att träffa olika typer av hundar som har olika kroppsspråk. I och för sig verkar det vara så att andra hundar istället har problem med just schäfrar. Kanske för att de pratar så ljudligt och mycket? Arcos pratar inte så mycket när han är ute bland folk och hundar. Han betraktar mest. Hemma däremot håller han gärna låda för alla som vill höra på. De som inte vill får höra på ändå. Arcos bästis i skolan som också är schäfer har myror i brallan. Han får ibland överslag och vrålar osammanhängande när övningarna inte är intressanta nog. Då ojar sig instruktören en smula över hur han beter sig. Igår fick en golden retriver (av den tröttare typen) plötsligt syn på två trådgubbar som har stått på lydnadsplanen under hela kursen. Den blev mycket upprörd över inkräktarna. De andra valparna fattade först inte vad faran var eftersom trådgubbarna liksom hör till förskolan. De har ju alltid stått där. Då retrivern inte ville sluta skälla intresserade sig samtliga valpförare för det farliga varpå alla valparna började skälla unisont mot trådgubbarna. Alla utom Arcos förstås Han och hans matte letade intressanta små saker i gräsmattan. När vi hittat det vi sökte aktiverade vi oss med ”sitt”, ”ligg” och kontaktövningar. Jag var imponerad av min lilla valp som lyssnade trots larmet och att han sneglade mot trådgubbarna vid fyra tillfällen. Han var bra sugen att haka på gänget men höll till godo med matte. En utmärkt störning.

Gårdagens tillskott i övningsportföljen var att kunna hälsa och ta i hand utan att hunden lägger sig i mötet samt inkallning utan att instruktören håller hunden. Jag trodde först att hälsningsövningen skulle vara för svår för Arcos men han fixade det galant. Jag kunde ganska snabbt lämna honom allt längre bort innan jag tog i hand med folk. Han satt snällt kvar när vi hälsade på alla valpförare utom schäferkompisens matte. Andra och tredje gången gick det bra och han fick kampa med sin nya, fina, röda snörboll som belöning.
Inkallningen gick väl inte klockrent men han kom i alla fall efter en liten lov till vänster. Han har tramsat lite när vi tränat inkallningar i hästhagen. Kanske för att Hunden Leo sabbar genom att lägga sig i hela tiden. Måste träna mer inkallningar i vår ensamhet Arcos och jag.
Vi avslutade arbetet genom att dela gruppen i två och gå i en cirkel åt var sitt håll där hundarna hamnade mot varandra. Det måste vara genetiskt…haha. Det känns inte som något vi har lärt lille Arcos. Han bara går där…helt perfekt…så sött spatserandes vid min sida utan att blinka mot de andra hundarna. Hur kan det vara möjligt?

Under det sedvanliga klubbstuge-väder och vind-pratet hittade Arcos en papperskasse med spårpinnar!! Han blev mycket intresserad av de små träapporterna och plockade upp fler ur påsen än jag hann lägga tillbaka. Jag fick ställa påsen utom räckhåll för att han skulle kunna koppla av och lägga sig att sova. Sötis.

Efter kursen fick han och schäferkompisen leka på parkeringen. Beardedcollievalpen från klassen försökte hänga på också men fick leka för sig själv en bit bakom. Grabbarna grus brydde sig föga. Jag blev otroligt stolt när Arcos avbröt leken och kom när jag ropade!! Wow! Jag skulle bara testa om det gick och så gick det! Dessvärre gjorde schäferkompisen preciiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis som Hunden Leo. Gensköt lille Arcos och tacklade honom innan han hann komma fram till sin matte. Arcos som är en månad yngre än kompisen och underkastar sig honom blev faktiskt förbannad när han blev omkullsprungen. Han tumlade morrande två varv åt sidan för att sedan fortsätta sin bana mot sin matte. Hm.