Idag hände det! Krokodilen satt knäpptyst när jag fodrade hästarna. Hurra! Övning ger färdighet. Duktig Krokodil. Jag frågade en dam på Krokodilklubben om skällandet när han blir lämnad. Hon var helt övertygad om att det var en osäkerhetsgrej och jag är övertygad om motsatsen. Eller i alla fall är jag helt övertygad om att Krokodilen inte har några som helst problem med att vara själv. Inte inne, inte ute och inte i bilen. Möjligtvis har han problem med att inte ha fullständig kontroll. Jag har följt min väns råd om att jobba med frågan för en bekvämare framtid med Krokodilen och det verkar ha gett resultat. Dock kvarstår frågan om att släppa kontrollen. Nu är han bara tränad i att vara tyst. Det är inte riktigt samma sak som att lita på att matte faktiskt är kapabel att lösa alla tänkbara problem. Även om hon springer långsamt, har dåligt utvecklad hörsel, näst intill obefintligt luktsinne, tål smärta dåligt, lider av både värme och kyla, är lättstörd, virrig och trött. Vem skulle inte vilja lägga sitt liv i en sådan människas händer?