Lille Opus och jag ansträngde oss på ridbanan nu på kvällskvisten. Rida är trots allt roligare än att jogga…de extra kilon som kommit nu när jag inte ridit på ett tag ska alltså motas bort med ridning. Hur ska det gå? Det är alltså min sjukt aktiva livsstil med tokrenovering av hus och att hålla hästarna och hund i trim som gjort att jag kunnat ägna mig ohämmat åt ännu ett stort intresse – mat och vin. Ehm. Det går inte att plocka bort två av dessa ingredienser i tillvaron och tro att man kommer undan.

Opus och jag gjorde oss i ordning för ridbanan. Vi gick igenom sedvanligt trams med skutt och ”livrädsla” och jag var mycket nära att skita i allt och gå in. Så tänkte jag på mitt avtal med mig själv och kom fram till att köpa joggingskor (senast jag köpte joggingskor var väl i 8:an i högstadiet när man hade gympa) inte direkt stod högst upp på önskelistan just nu. Jag bet ihop och svettades. Opus hetsade upp sig på sitt lilla vis för att jag inte gav mig och han gjorde allt utom att trava när vi skulle trava. Jag försökte vara pedagogisk och efter någon form av sendrag i hela vaden lyckades vi hålla oss på en volt i frisk trav utan inslag av annat. Tur man har stigbyglar att ta spjärn mot när man ska sträcka tillbaka.

Gårdens katter, fyra till antalet kom och gick medan vi red. Det var ständigt publik på räcket till ridbanan och hankatten testade om det skulle serveras mat om han ställde sig i mitten av volten medan vi red. Opus blängde på den och undrade om den ville ha stryk.

Efter ritten lyckades jag få ut Husse för att fota lite hästgrejer som ska säljas. Ropa till om någon behöver en rockard med svängel i bruksskick (stort pimpningsbehov men annars hel och stabil, en gammal westernsadel av mycket god kvalitet eller en nästan oanvänd sidepull. Har en nyligen omstoppad Lewa-sadel också men den såg så anskrämlig ut på bilden att jag inte vet om det ens är värt att sätta ut den för några kronor.