Red skogsslingan med Lille Opus. En vedervärdig upplevelse. Vi hade behövt redskap för att röja vår väg och inte nog med det så blev vi helt gröna av något bladlusaktigt och sedan svarta av myggor. Det var kryp överallt. Blä!! Jag brukar inte vara kinkig för kryp men detta var något helt otroligt.
När vi äntligen kom fram till grannens gård bönade och bad jag om att få rida en liten stund på deras ridbana för att inte ridpasset enbart skulle vara äckelpäckligt. Det fick jag såklart för mina snälla grannar. Jag kände mig väldigt snyltig som red på nyharvad ridbana och ”betalade” senare vårt intrång med en trovbal Husse körde över den med skottkärra på kvällkvisten.

Opus var inte så mjuk och fin som han varit de senaste gångerna utan gick stora delar av passet som en stjärnkikare. När jag kom hem och sadlade av såg jag att sadeln inte legat helt hundra. Stackars lilla häst.