Phu. Nu har jag renskrivit Husses och mina egna anteckningar från seminariet med Balabanov. Lille Arcos befinner sig för närvarande i någon form av testverksamhet och svarar mycket bra på sin nya, fräscha matte som talar tydligt så att han förstår. Husse vakar som en hök så att jag inte ska glömma bort mig och falla in i luddig otydlighet igen. Det är inte klokt vad enkelhet kan vara besvärligt. Husse börjar dock göra anspråk på MIN finaste schäfer. Det är så litet att det knappt märks, men nog banne mig är han där och nasslar på min valp. Jag känner ett visst revirpinkande. Fast det är roligt och otroligt bra att han rättar mig när jag glömmer bort mig. Han kanske kan få låna en tandrad av Schnappi och kanske någon tass ändå.

Hunden Leo omges av ett skimmer av härligt skönt ”Detta rör inte mig”. Döm om hans förvåning när Matte i egen hög person bestämmer sig för att slipa det vackert slitna kommandot ”sitt”. I Leos värld betyder inte ”sitt” att man kan slå ner sitt rumplurv i backen här och nu utan man tar det lite som det kommer. Inte nu, inte nu, men…..aah..nuuu. Så. Ville man någonting mer av den grånande gentlemannen? Bjuds det kanske på något läckert? Inte det? Jasså var man missnöjd? Leo kommer också att ingå i testverksamheten. Det gör inte så mycket om man gör fel med honom. Det händer inte så mycket