I brist på annan svalka har Arcos och jag idag lekt med hästarnas vattenslang. Vi tränade en kortis på lunchpromenaden men Arcos tappade gnistan av värmen. Han är klokare än hunden Leo på den fronten. Leo tänker inte efter utan kör glatt på tills han kräks. Först blev jag lite bekymrad över att valpstackaren var viljelös, håglös och lättstörd men sen bestämde jag mig för att det är sunt. Full sprutt på vattenslangen bara så tränade vi sitt, stanna kvar och inkallningar med svalt källvatten strittandes omkring oss. Valpstackaren blev genast på hugget igen både bildligt och bokstavligt. ” AJ SOM …”

Han var superduktig som koncentrerade sig på mig och sig själv trots att hyresvärdarnas son och hans kompis slamrade och bar grovsopor till en bil bara några meter från oss. När Arcos försvann från mig med leksaken lämnade jag honom ute på stallbacken och gick och stängde av vattnet. När jag ropade efter en stund kom han lyckligt in till sadelkammaren trots att grabbarna höll på vid bilen. Leksaken hade han visst glömt. Söta Krokodil. Han kom som ett skott.