I förrgår kväll när vi var på väg tillbaka till stugan efter att ha pysslat i Åkersberga var jag väldigt glad att det var Husse som körde. Han är oerhört reaktionssnabb och utan denna egenskap hade vi nog gjort oss illa allihop. Nu var det bara Lille Arcos som kroknade lite. Mitt på vägen halkar en älgkalv omkring. Han blev rädd när han hörde bilen tvärnita och undrade om han skulle fortsätta över eller inte. Jag såg att älgkalven flackade lite med blicken och det såg ut som om den helst av allt ville springa tillbaka till den sida varifrån den kom. Jag upplyste Hussen om att det var en dålig idé att runda kalven åt det hållet för precis intill bilen stod mamma älg! Kalven ville tillbaka till sin mamma.

Det blir väldigt uppenbart hur stora älgar egentligen är då man har en liten älg rakt framför bilen och en vuxen älg precis bredvid.

Båda hundarna slog i burens vägg när vi bromsade. Arcos tyckte inte att det var så hemskt kul. Leo har panikbromsat i hundbur två gånger tidigare i sitt liv så han tog det med ro för han visste att livet fortsätter som förut. Arcos slokade med öronen i fem minuter men sedan var han redo att ta sig an världen igen.

Phu.