…tusen hål i nacken!
Bara det att den hage som hästarna tilldelats i nya stallet är helt platt och fyrkantig. Tydligen ingenting som hindrar att man kan roa sig kungligt ändå. De har skojat till det och spelat Allan för samtliga ekipage som ridit förbi deras hage idag. En stackars häst blev helt förskräckt över de gula varelser som for som furier fram och tillbaka över gräsplätten och brallade så att fjärtarna rykte i vinden. Den frös till is och grävde ner hovarna i gruset. Våra hästar fnissade hest och gjorde high-five.

Hemma efter dagens olika ärenden fick Hunden Leo ett pass med Husse i elljusspåret och Krokodilen och jag tränade lite på egen hand. Han är helt ljuvlig när Leo inte är med. Ja, Leo är också trevlig när Arcos inte är med. När vi promenixar tillsammans blir de som galna båda två och drar i stoppsnöret stup i ett. Blir rätt tråkiga promenader då. Men vi har ju en lösning på det också men har bara inte praktiserat det ännu.

Krokodilen var 100 % med på noterna och hade latjo lajban. När han trissade upp sig så pass att han studsade upp och knockade mig i kinden/hakan när vi bara promenerade rakt upp och ned så tog vi efter en tillrättavisning en paus och letade godis i en skogsdunge istället. Vi såg nog ut som rödluvan och vargen när vi gick innan dess. Jag gick vägen fram och Arcos hoppade upp och ned bakom mig så jag kände hans andedräkt i håret. Eeeh.

Arcos har strax vuxit om Leo. Han har passerat 25 kg och tittar man riktigt noga så ser man nog att schäferryggen är något högre än den vackra blandrasryggen.