Efter att ha tillbringat en massa tid på Ikea, i bil med släp, i Enköping med hästvagnar, i Åkersberga med flyttkartonger och diverse verktyg fick hundarna en dag nog. Båda två tappade förståndet samtidigt och vi kunde inte med äran i behåll ta kvällsprommis i vårt nya område innan vi åkte hem till stugan. Det blev åter igen middag på Mackedonken och sedan for vi norrut.

På vägen hem stannade vi till på vår närmsta hundklubb och tränade och lekte med båda hundarna. Leo fick söka Husse i skogen och gjorde det med bravur. Lydnaden däremot var inte så intressant då han sniffade hellre sniffade löptik med klapprande tänder.

Arcos lydnad gick desto bättre men den stora behållningen var när Arcos spårade upp Husse helt själv. Husse hade satt Leo i bilen och försvunnit utan att jag märkt det. Jag hade ingen aning om åt vilket håll han hade gått. I brist på annat att sysselsätta mig med i väntan på att han skulle dyka upp lät jag Arcos spåra som han ville. Så fick han plötsligt upp ett intressant spår och for över en gräsmatta, stannade till vid bilen, snurrade två varv på den grusade parkeringen och for sedan som ett jehu in i skogen. Raska språng över en upptrampad stig och sedan nit in bakom en gran. Tada!! Husse!