Väldigt, väldigt givande.
Mina svettdroppar från pannan droppade fortare än en gång per sekund ner i Arcos päls. Så nära att kräkas av ansträngning var det kanske 10 år sedan sist jag var. Efter spåret såg jag i blåskala, men över min döda kropp att Krokodilen ska segra i denna kamp. Kan andra vovvar spåra lugnt och sansat ska väl ändå världens bästa Krokodil klara av det?

Arcos fattade inte så hemskt mycket av dagens spår och är tråkigt nog helt i gasen här hemma nu eftersom han inte använt rätt hjärna över huvud taget. Men han kommer att fatta. Eftersom tempot var lite väl i underkant för hans tycke och smak hittade han på diverse sysslor under fotstegens gång om man säger så. Han är väldigt mycket hund när man inte har honom MED sig.

Jag ska repetera allt som vi gjort idag mycket, mycket noga imorgon när jag laddat batterierna. Nu ser jag fram emot ett legitimt skäl att ligga platt på rygg i många timmar. Valvaka.