Idag rymde jag hemifrån. Meddelade att jag var tvungen att köpa microfibermoppar för snusket på golven måste förintas. Vi har förstås fått e ny fin dammsugare i present av Svärmor men den suger så attans bra att jag inte orkar dammsuga med den med min klena kropp. Den suger sig liksom fast i golvet.

En magnetisk kraft sög in Saaben på djuraffärens parkering. När jag nu ändå var där kunde jag ju lika gärna spatsera in, eller hur?;-) För att döva känslan av onödig shopping siktade jag in mig på ett bra täcke till Hunden Leo. Han har blivit så himla frusen de senaste åren. Sist han var med och fyllde hönät till hästarna tokfrös han. Redan förra året skulle jag beställa ett Obtrack Skrylle till honom men då kunde de inte leverera och i år var vi ute i god tid och beställde men nu svarar ingen. Synd för jag tycker att täcket verkar sitta bra, går ner en bit över bakbenen och har en liten krage. Verkar tåla att springa fort i och få schäfertänder i ett par gånger i alla fall. Konstigt företag. Nåväl, ögonen föll nu i alla fall på ett täcke i kraftigt material, vind och vattenavvisande men som andades. En massa flashiga lappar som var fästa på täcket övertygade mig om att detta täcke måste ändå vara det bästa för min älskade blandras trots att täcket sakade hals. Detta lilla minus vägdes upp av att täcket råkade vara på REA.

Jag var så nöjd över att ha hittat ett så bra täcke till Leo att jag som i en enda rörelse lyckades haka ner två olika koppel från två olika krokar i butiken. Jag tittade hastigt på prislapparna, fick ett sting av ångest som jag raskt slog ur hågen. Jag har säkert sparat flera hundra kronor dessa veckor eftersom jag knappt äter något längre. Lägg därtill alla oöppnade vinflaskor jag sparat i detta skick. Jag borde rimligtvis ha råd med dessa fina koppel. Ett koppel som inte blir halt när det är blött och en ”koppelflärp” behöver väl alla ha?

Jag åkte vidare för att införskaffa mina microfibermoppar och for sedan hem för att under pompa och ståt prova Leos nya täcke. Han drunknade helt och hållet i det och såg mycket moloken ut. Han ville inte ha ett sånt stort sjok över ryggen fastspänt med kardborreband så att magen såg ut som en sparrispotatis.

Åmeh!

Åka och lämna tillbaka täcket. Guuuud så jobbigt. Inte idag jag är ju helt slutkörd efter att både kört bil och vistats i två butiker. Nu skulle det ju vara vila resten av dagen. Suck.

Idé!

Krokodilen är ju ganska mycket större! Han kanske skulle ha nytta av ett täcke någon gång? Förmodligen inte med den pälsen men det var ju på REA och allt. Krokodilen fick täcket på sig viket passade utmärkt och så for han ut på terrassen för att leta upp sin mat som låg där ute. Han visade inte med en min att han hade något ovanligt över ryggen, kardborrebälten runt midjan och bensnören. De är som sagt ganska olika till sättet våra vovvar

Nöjd över att åtminstone ha en hund som passade i detta täcke av storlek shetlandsponny gick jag in till Husse som pekade på larmet. ”Tog de inte bort det där?” frågade han. Men ååååååh, hur får jag bort det där nu då? ”Du får nog gå tillbaka till butiken, glöm inte kvittot”.

-.-