..och Lille Opus ser till att göra sitt allra bästa.

Fick sällskap ut till stallet igår. En vän ville ta upp sin ridning igen och vad kan väl då vara bättre än en tokpigg fjording? Hästarna såg förvånade ut när vi hämtade båda i hagen och Frej misstänkte till och med att det var något skumt på gång. Skulle de lämna maten? För vad?

Opus fick på sig sin utrustning och Frej fick nätt och jämt på sig sin sele. Han har nämligen inte självläkt när det gäller övervikten. Vi fick sällskap av en islänning och så bar det iväg på ponnyridning. Då endast Frej i den lilla truppen hade brodd blev turen anpassad till en väg där isen åtminstone smält lite. Jag tror att pållarna njöt av att vara ute tillsammans Opus frustade och Frej gick i täten med en synnerligen viktig min. Opus var mycket nöjd med sin ryttare. Skönt. Jag hade varnat ryttaren för att Opus helt enkelt sätter av ryttare om han anser att de inte rider ordentligt eller sitter snett i sadeln och sedan försöker skylla snedgång på Opus. Sånt tycker han nämligen är osportsligt och tar saken i egna hovar. Jag blev imponerad över den balans ryttaren hade trots riduppehåll på så många år. Opus var nöjd med sin ödmjuka ryttare. Phu. Då är det bara att hoppas att ryttaren vill återkomma. Det viktigaste är att Opus är nöjd med ryttaren och det näst viktigaste är att ryttaren är nöjd med Opus. Och det skulle ju vara mycket förvånade om så inte skulle vara fallet Oppe-Poppe!