Det där ridhuset vi rider i är rätt bra. Underlaget är någon form av fuktig (just nu i alla fall) sand med någon typ av pappersflisor eller något i så att det inte ska bli kakor av allt. Jag har ju tidigare märkt att Opus har lite svårt att andas när han rids i ridhus och det beror inte bara på att han har kroniskt dålig kondition, tumörer i luftvägarna och försvagat hjärta. Njae, jag skulle nog vilja påstå att partikelrik luft kan vara boven.

Nåväl, vi skrittade runt där i ridhuset och jag funderade på just detta med luftkvalitet i ridhus då en förnimmelse av rök flimrar förbi. Jo, solen lyser ganska starkt idag. Kan något i ridhuset eller på läktaren lukta för att det just nu värms upp av solens strålar?
Nä, det är ju cigarettrök :-O Jag har en mycket känslig näsa och kan lukta mig till en cigarett på långt avstånd. Men röker någon verkligen på läktaren i ett ridhus? Mina ögon sökte av läktare och dörrar som eventuellt kunde stå på glänt och släppa in cigarettrök utifrån. Nä, inte en själ syntes till. Det var bara Opus och jag och ett ekipage till som red och Bandit Rock spelades på högsta volym från läktaren.

Jag tyckte att det började lukta mer och mer rök ju mer jag tänkte på det. Riktigt vidrigt. Till slut kunde jag inte tänka på något annat. Min blick kunde inte hitta källan till röken. Jag koncentrerade mig på näsan. Det luktade mer när det andra ekipaget red förbi oss. Men vad tusan! Sitter bruden och röker när hon värmer upp hästen? Fy vad ofräscht! Stackars häst! Vad omodernt. Att röka. Varför betalar jag för att rida i ett ridhus som förpestats? Cigarettrök hör på inget sätt ihop med min bild av umgänge med djur över huvud taget. Nu kanske cigarettrök är en piss i Nilen om man jämför med allt annat som våra djur utsätts för men tänk vad osmakligt. Och brandrisken sen då? Framförallt tycker jag inte att Opus ska behöva flåsa obrukbar luft. Morr.

Så här såg det ut när jag kom till stallet. Opus låg och solade och spanade ner på de andra hästarna nere i gropen. Jag gick fram till honom och kliade honom på halsen en god stund. Han var däst och luktade varm fjordhäst där han låg i snön. Efter en stund reste han sig, men mycket försiktigt för att inte råka sparka till mig där jag satt i snön. Ungefär så ser min bild av umgänge med djur ut. Ömsesidig respekt och gemensam njutning.