Frej blickar ut från sin och ponnyns bantarhage. Jag funderar på om det finns någon dräkt man kan klä på honom där liksom viktiga muskelgrupper vadderats så att de framträder och lurar ögat lite. Jag tror inte att han har varit i så här risigt skick någonsin tidigare. Men fördelen att vara på botten är att det inte kan bli sämre.

Ja då var det bara 2/10 kvar av den vinterpäls som Lille Opus försökt göra sig av med sedan slutet av januari. Att han står ut. Själv vill man ju bara slita av sig paltorna när det blir lite för varmt.

Opus och jag red en sväng idag. Han var på tårna som sig bör med ändå ganska medgörlig sånär som på att han bet tag i vänster sida av bettet då och då. Han tyckte att två barn iförda cykelhjälm som släpade en stor tallgren var ena riktiga ruskprickar. När det ena barnet förfärat utropade ”Jag är rädd för hästar”, släppte tallgrenen, började springa, snubblade på tallgrenen och for med ett brak ner i backen tyckte Opus att det fick vara nog. Opus vände och ville ta samma väg tillbaka som vi kom. Jag försökte förklara för Opus att barn som går iförda cykelhjälm av ingen anledning alls kan ses som något hot mot någon eller något.

När vi åter kom fram till barnen hör vi hur deras mamma ropar från busshållplatsen att de inte fick skrämma hästen. ”Hästen har tjock rumpa!” ropar det andra, mer orädda barnet. Mamman tyckte att situationen blev pinsam av någon anledning (det var ju inte direkt min rumpa de kommenterade) och försökte släta över utlåtandet. Själv fnissade jag inombords och tänkte att barn är ju alltid bara ärliga. Opus HAR tjock rumpa En fin tjock rumpa.