Klockan är 06.30. Ett par bilstrålkastare tänds i mörkret. ”Aaaahhhh!” Tänker Opus och får fnatt och rusar rakt ut i den tjocka morgondimman. Extramatte kliver ur bilen lite fundersam. Var det inte precis Opus som stod på gräsmattan framför bilen? Hon rusar in till Extrahusse som ligger kvar i sängen och skriker ”Hästaaar på rymmen!” Extrahusse vaknar precis så obehagligt som de flesta hästägare känner så väl igen Jag ser bilden av nattskjorta, gummistövlar och ficklampa framför mig. Bara det att ficklampan inte hjälpte eftersom dimman begränsade sikten till tre meter. Hur hittar man två fjordhästar på en åker utan sikt?

Det fanns inte en endaste häst i närheten av bostadshuset. Efter en stund finner man Opus. Alldeles intill hagen. Helt avslappnad. Helt oskyldig. Men på fel sida om staketet. Han kom visst inte riktigt ihåg var han hade gått ut så denna plats fick duga att hittas på. Tyvärr gick det inte att lura extrafamiljen. De stoppade tillbaka honom på rätt sida av staketet.

Drygt ett dygn senare ringer telefonen. ”Era hästar står i grannens stall, jag har åkt till jobbet”. Mhmmmm? Detta luktar planerat. Blir inte straffet högre om man planerar sin olydighet istället för att man bara råkar bli olydig? Opus har alltså stått på morgonen och sett att grannens hästar får frukost kl 05.30. Beslutat sig för att ta sig en sväng förbi, misslyckats på första försöket för att han uppehöll sig på extrafamiljens frodiga gräsmatta lite för länge. Gjort ett nytt försök dagen därpå och dessutom fått med sig Frej.

När vi öppnade dörren i grannstallet vid 8.30 möttes vi av fyra vansinnigt glada fjordhästögon som plirade mot oss. ”Thihi, dom hittade oss” tycktes Opus viska till Frej. Hästkräk. Notan för morgonens äventyr fick Opus själv stå för. Halt på ett framben och ett bakben. Minst. Svårt att avgöra när han stapplar lite ojämt.